Liknelsen om grytan
1I det nionde året, på tionde dagen i tionde månaden[a] kom Herrens ord till mig: 2”Du människa, anteckna detta datum, just denna dag, för just denna dag har kungen av Babylonien anfallit Jerusalem. 3Ge det upproriska släktet denna liknelse, säg: ’Så säger Herren, Herren:
Sätt på en gryta, sätt på den
och häll vatten i den!
4Lägg i den köttbitar,
de bästa köttbitarna
från lår och bog,
och fyll på med de bästa benen.
5Ta de bästa i fårhjorden
och lägg ved under grytan
för att koka benen.
Låt den koka
och benen koka med.
6Så säger Herren, Herren:
Ve över den blodbefläckade staden,
en rostig gryta vars rost inte går bort!
Ta bort köttstyckena ur den, bit för bit,
utan att kasta lott om dem.
7Stadens blod som den utgjutit är i dess mitt.
Den har utgjutit det på den kala klippan,
inte på marken där stoft skulle kunna övertäcka det.
8För att ge utlopp åt min vrede
och hämnas har jag låtit dess eget blod
utgjutas på den kala klippan där det inte kan täckas över.
9Så säger därför Herren, Herren:
Ve över den blodbefläckade staden!
Jag ska lägga där ved till ett stort bål.
10Lägg på mer ved, tänd upp eld,
låt köttet koka väl och spadet koka in,
låt benen bli förbrända.
11Sätt sedan den tomma grytan på den glödande kolen,
tills den blir så upphettad att kopparen glöder
och orenhet och rost bränns bort.
12Men arbetet är förgäves, den myckna rosten går inte bort, inte ens i elden.
13Din orenhet är skamlig. Därför att jag nu ville rena dig och du inte ville bli ren, får du förbli oren, tills jag har fullbordat min vrede på dig.
14Jag, Herren, har talat. Det kommer att ske. Jag ska göra det. Jag ska inte hålla något tillbaka, inte visa skonsamhet, inte ångra mig. Efter dina gärningar ska du dömas, säger Herren, Herren.’ ”
15Herrens ord kom till mig: 16”Du människa, jag kommer att plötsligt ta ifrån dig dina ögons lust. Men du får inte klaga eller gråta, inte fälla några tårar. 17Sörj bara tyst för dig själv. Håll ingen dödsklagan. Sätt på dig turbanen och skorna, dölj inte ditt ansikte och ät inget sorgebröd[b].”
18Jag talade till folket på morgonen, och på kvällen dog min hustru. Följande morgon gjorde jag som jag hade blivit befalld.
19Då sa folket till mig: ”Vill du inte säga oss vad det betyder som du gör?”
20Jag svarade: ”Herrens ord kom till mig: 21Säg till israeliterna: ’Så säger Herren, Herren: Jag ska vanhelga min helgedom, ert fäste och er stolthet, era ögons lust, ert käraste. Era söner och döttrar som ni lämnat kvar kommer att falla för svärdet. 22Ni kommer då att göra som jag har gjort. Ni kommer inte att dölja ert ansikte och inte äta sorgebröd. 23Behåll turbanen och skorna på era fötter. Ni ska inte sörja eller gråta. Ni ska tyna bort för era synders skull och sucka med varandra. 24Hesekiel är ett tecken för er. Ni kommer att få göra som han har gjort. Och när det sker, då ska ni inse att jag är Herren, Herren.’
25Du människa, den dag jag tar ifrån dem deras fästning, glädjen över deras härlighet, deras ögons lust och det käraste de har, deras söner och döttrar, 26då ska en flykting komma till dig för att tala om detta. 27Då ska din mun öppnas inför flyktingen, och du kan tala och är inte mer stum. Du ska bli ett tecken för dem, och de ska inse att jag är Herren.”