Påsken firas för andra gången
1Så här talade Herren till Mose i Sinai öken under det andra årets första månad sedan de lämnat Egypten: 2”Säg till Israels folk att de ska fira påsk på den bestämda tiden. 3Ni ska fira påsk varje år i skymningen[a] den fjortonde dagen i denna första månad på den bestämda tiden enligt givna föreskrifter och bud.”
4Mose sa då till israeliterna att de skulle fira påsk 5och påskfirandet ägde rum i Sinai öken i skymningen den fjortonde dagen i första månaden. Israeliterna gjorde precis som Herren hade befallt Mose. 6Men några män var orena därför att de hade kommit nära en död kropp och kunde därför inte fira påsk just då. De kom därför till Mose och Aron samma dag 7och undrade om de för att ha orenat sig genom en död måste hållas ifrån att bära fram sina offer till Herren samtidigt med resten av folket.
8Mose bad dem vänta medan han rådfrågade Herren vad han hade för befallning om dem. 9Herren talade till Mose: 10”Säg till israeliterna: ’Om någon bland Israels folk, vare sig nu eller i kommande generationer, är oren på grund av att han rört vid en död kropp eller befinner sig på resa, kan de fira påsk 11i skymningen den andra månadens fjortonde dag. De ska vid det tillfället äta lammet tillsammans med osyrat bröd och bittra örter. 12De får inte lämna någonting kvar till följande morgon, de får inte krossa något av lammets ben och de måste följa alla de givna föreskrifterna beträffande firandet.
13Men om någon som inte är oren eller någon som inte är ute på resa ändå försummar att fira påsk, ska han utrotas ur sitt folk därför att han inte offrat till Herren i rätt tid och han måste då bära sin skuld.
14Om en utlänning som bor bland er vill fira Herrens påsk, ska han följa samma föreskrifter som jag gett er om påsken. Samma föreskrifter gäller för alla, utlänningar såväl som israeliter.’ ”
Molnet och elden över tältet
15Den dag då boningen restes, täckte molnet förbundstecknets tält. På kvällen och under natten blev molnet i stället till en eld 16och så förblev det även i fortsättningen. Molnet som fanns där på dagen, såg ut som en eld om natten. 17När molnet än höjde sig från tältet, bröt hela Israel upp och följde det till den plats där det stannade och där slog man läger. 18Allt efter Herrens befallning bröt israeliterna upp och på hans befallning slog de läger. De blev kvar så länge molnet stod stilla. 19Om molnet stod stilla över boningen länge, lydde de Herrens befallning och stannade också länge. 20Ibland stannade molnet över boningen några dagar och folket stannade enligt Herrens befallning och bröt upp likaså enligt Herrens befallning; 21ibland stannade det bara över natten och flyttade sig redan följande morgon. Men dag eller natt, närhelst det flyttade sig, bröt folket upp. 22Och om molnet dröjde över boningen två dagar, en månad eller ett helt år, blev Israels folk kvar lika länge. Men så snart molnet flyttade sig, följde folket efter. 23På Herrens befallning slog de läger eller gick vidare och vad Herren än gav order om till Mose, det gjorde man.
Footnotes
- 9:3 Skymningen är i denna och följande verser en osäker översättning; det hebreiska uttrycket kan närmast översättas mellan två kvällar, vars exakta betydelse är osäker.