Numbers 5

Bevara renheten i lägret

1Herren talade till Mose: 2”Befall Israels folk att de måste sända bort alla spetälska från lägret och alla som har flytningar och alla som har blivit orenade genom att röra vid en död människa. 3Detta gäller både män och kvinnor. Skicka iväg dem från lägret så att de inte orenar den plats där jag bor bland dem.” 4Israeliterna gjorde så; de förde dem utanför lägret. Så som Herren hade talat till Mose, så gjorde de.

Ersättning av skuld

5Sedan talade Herren till Mose: 6”Tala om för Israels folk att när någon syndar på något sätt vare sig det är en man eller en kvinna och därmed också sviker Herren, så står den människan i skuld. 7Hon måste bekänna sin synd, ersätta det orätta fullt ut och därtill tjugo procent och ge det sedan till den som han gjort orätt mot. 8Men om det inte finns någon återlösare som gottgörelsen kan ges till, ska den ges till Herren, lämnas till prästen tillsammans med en bagge som försoning. 9Alla heliga gåvor som Israels folk överlämnar till prästen tillfaller denne. 10Alla deras heliga gåvor tillhör prästen, allt de ger honom.”

Att bevisa otrohet

11Herren talade till Mose:

12”Säg till israeliterna att om en man har en hustru som bedrar honom och är otrogen med en annan man 13och har samlag med någon utan att hennes man får veta det och utan att hennes orenhet avslöjas därför att det inte finns några vittnen och hon inte tagits på bar gärning 14och om mannen blir svartsjuk och misstänker sin hustru fastän hon inte orenat sig, 15ska han gå till prästen med sin hustru. Han ska ha med ett offer för henne, tre och en halv liter kornmjöl utan olja och rökelse. Detta misstankeoffer, ett påminnelseoffer, visar skulden.

16Prästen ska föra fram henne inför Herren, 17ta heligt vatten i en lerkruka och blanda detta med jord från golvet i boningen. 18Han ska, efter att ha ställt kvinnan inför Herren, lösa upp hennes hår, placera misstankeoffret, påminnelseoffret, i hennes händer medan han själv håller krukan med det bittra vattnet som ger förbannelse. 19Prästen ska sedan ta ed av henne och säga till henne: ’Om ingen man, förutom din äkta man, har legat med dig, och om du inte bedragit din man som du tillhör och inte orenat dig, ska inte detta bittra vatten som annars orsakar förbannelse skada dig.’ 20Men om du har bedragit din äkta man och orenat dig genom att ligga med någon annan än din man 21– då ska prästen läsa förbannelsen över kvinnan och säga till henne: ’Må Herren då göra dig till en förbannelse och besvärjelse bland ditt folk. Må Herren låta ditt moderliv vissna och din buk svälla upp^[a]. 22Må detta förbannelsevatten komma in i dig så att ditt underliv vissnar bort och din kropp sväller.’ Kvinnan ska då säga: ’Ja, låt det bli så.’

23Sedan ska prästen skriva ner förbannelsen på ett ark och tvätta av den i det bittra vattnet. 24Prästen ska sedan ge kvinnan att dricka av det bittra vattnet som för med sig förbannelse. Det ska komma in i henne med bitter verkan.

25Sedan ska prästen ta misstankeoffret från kvinnans hand, lyfta upp det inför Herren och bära det till altaret. 26Han ska ta en handfull av det som ett påminnelseoffer och bränna det på altaret och därefter låta kvinnan dricka vattnet. 27När han låtit henne dricka vattnet sker följande: Om hon har orenat sig genom äktenskapsbrott mot sin man kommer vattnet att bli bittert i henne. Hennes kropp kommer att svälla upp och hennes underliv att vissna och hon ska bli en förbannelse bland sitt folk. 28Men om hon är ren och inte har begått äktenskapsbrott, kommer hon inte att lida någon skada och kommer att kunna fortsätta att föda barn.

29Detta är lagen om misstänksamhet när en gift kvinna är otrogen och orenar sig 30eller när en man drabbas av svartsjuka och misstänker sin hustru. Han ska då ställa fram sin hustru inför Herren. Prästen ska handla efter vad som föreskrivs i denna lag. 31Hennes make går fri, men om hustrun är skyldig, får hon stå för följderna av sin synd.”