Varje stams område ska bevaras
(4 Mos 27:1-11)
1Familjeöverhuvudena för Gileads släkt, Gileads som var son till Makir, son till Manasse från Josefs stam, kom till Mose och Israels övriga ledare med en begäran: 2”Herren gav dig, herre, i uppdrag att dela landet genom att kasta lott bland Israels folk”, sa de, ”och att ge vår bror Selofchads arvslott till hans döttrar. 3Men om de blir ingifta i någon annan stam, följer den mark de äger med dem bort från våra fäders arvedel till den stam de kommer att tillhöra. På så sätt kommer det sammanlagda området för vår stam att minska 4och när friåret sedan kommer för israeliterna, läggs deras arvedel till den stam de tillhör och har alltså tagits bort från våra fäders arvedel.”
5Då gav Mose dem följande befallning från Herren: ”Det är en riktig anmärkning som Josefs stam kommer med. 6Så här har Herren ytterligare bestämt om Selofchads döttrar: De får gifta sig med vem de vill, så länge det är inom den egna stammen. 7Ingen arvedel får övergå från en stam till en annan, utan varje israelitisk stams arvslott ska bevaras inom den egna stammen. 8De flickor som tillhör Israels stammar och som är arvtagare måste gifta sig inom den egna stammen, så att deras landområde inte lämnar stammen. 9Ingen arvslott får gå från en stam till en annan, utan varje israelitisk stam ska behålla sin arvedel.”
10Selofchads döttrar gjorde som Herren hade befallt Mose. 11Machla, Tirsa, Hogla, Milka och Noa gifte sig med sina kusiner på sin fars sida. 12De gifte sig med män från sin egen stam, Manasse, Josefs son. Deras arvslott kom alltså att stanna inom stammen.
13Dessa är de befallningar och föreskrifter som Herren gav Israels folk genom Mose på Moabs hedar vid floden Jordan mittemot Jeriko.