1Bileam förstod nu att Herren tänkte välsigna Israel, så han avstod från att söka tecken som han gjort vid de tidigare tillfällena och såg i stället mot öknen. 2När han lyfte blicken, såg han Israel lägrat efter de olika stammarna. Då kom Guds Ande över Bileam 3och han stämde upp sin siarsång:
”Så talar Bileam, Beors son,
mannen som kan se klart[a],
4han som hört vad Gud säger,
sett det som den Väldige har visat honom,
han som faller ner inför honom, och vars ögon öppnas:
5Hur sköna är inte dina tält, Jakob,
och dina boningar, Israel!
6Som gröna dalar sträcker de sig ut,
som trädgårdar vid flodstranden,
som aloeträd planterade av Herren själv,
som cedrar vid vattnet.
7Vatten ska flöda ur deras hinkar,
och deras sådd ska vara välbevattnad.[b]
Deras kung ska bli större än Agag.
Deras kungarike är upphöjt.
8Gud har lett honom ut ur Egypten.
Han har styrka som en vildoxe,
och ska sluka folken som står honom emot.
Han ska bryta sönder fiendernas ben.
Han ska skjuta dem med vassa pilar.
9Han vilar som ett lejon,
som en lejoninna som ingen vågar störa.
Välsignad är den som välsignar dig,
och förbannad den som förbannar dig!”
10Nu blev Balak rasande. Han slog ihop händerna och sa: ”Jag skickade efter dig för att du skulle förbanna mina fiender och i stället har du nu välsignat dem tre gånger! 11Ge dig i väg härifrån! Gå hem! Jag hade planerat att ge dig en riklig belöning, men nu har Herren berövat dig den förmånen.”
12Bileam svarade Balak: ”Men jag sa ju till dina sändebud som du skickade, 13att om du så gav mig hela ditt palats fyllt med silver och guld, så kunde jag ändå inte gå förbi Herrens ord och säga ett enda ord av mig själv, vare sig gott eller ont! Jag kan bara säga det som Herren befaller. 14Nu ska jag gå tillbaka till mitt eget folk, men först vill jag tala om för dig vad detta folk kommer att göra med ditt folk i framtiden.”
Bileam välsignar Israel för fjärde gången
15Bileam stämde upp sin siarsång:
”Så talar Bileam, Beors son, en man
vars ögon är öppna.
16Så talar han som hör Guds ord
och får kunskap från den Högste.
Han ser vad den Väldige visat honom.
Han faller ner inför honom och hans ögon öppnas.
17Jag ser honom, men inte nu,
jag skådar honom, men inte nära.
En stjärna ska komma från Jakob,
en spira höjas från Israel.
Den krossar Moabs tinningar
och hjässan på alla Sets söner.
18Israel ska äga hela Edom och Seir,
sina fiender.
Israels makt ska bli stor.
19Från Jakob ska en härskare stå upp
och förgöra de överlevande i staden.”
20Sedan såg Bileam Amalek och stämde upp sin siarsång:
”Amalek var den förste bland folken,
men hans öde är fördärv.”
21Därefter såg han keniterna och stämde upp sin siarsång:
”Din boning är så trygg
och ditt näste är placerat bland klipporna.
22Men ändå ska Kain[c] utrotas,
när Assur ska föra dig bort i fångenskap.”
23Han stämde upp sin siarsång:
”Vem kan komma undan med livet i behåll när Gud gör detta?
24Skepp ska komma från kittéernas kust
och kuva både Assur och Ever.
De måste också ödeläggas.”
25Bileam återvände sedan hem, och Balak gick åt sitt håll.