Hosea 7

1När jag helar Israel

avslöjas Efraims synd och Samariens brott.

För de handlar bedrägligt,

tjuvar bryter sig in och rövarband härjar där ute.

2Men innerst inne tänker de inte på

att jag kommer ihåg all deras ondska.

Nu omges de av sina förbrytelser

som är uppenbara för mig.

3Med sin ondska gläder de kungen

och med sina lögner furstarna.

4De är äktenskapsbrytare allesammans,

heta som bagarens ugn,

som han slutar elda

från det han blandar degen tills den har jäst.^[a]

5På vår kungs högtidsdag

drack furstarna sig febersjuka av vin.

Själv räckte han bespottarna handen.

6De låter sig närmas,

deras hjärtan är som en ugn,

fulla av intriger.

Hela natten sover deras bagare

men flammar upp på morgonen

som en eldslåga.

7Alla är de heta som en ugn,

de förtär sina domare

och deras kungar faller,

men ingen av dem åkallar mig.

8Efraim beblandar sig med andra folk.

Efraim är en brödkaka som inte vänts.

9Främlingarna har förtärt hans styrka

men det förstår han inte.

Han har blivit gråhårig,

men det inser han inte.

10Israels stolthet vittnar mot honom,

men ändå vänder de inte tillbaka

till Herren, sin Gud,

eller söker honom i allt detta.

11Efraim är som

en enfaldig, vettlös duva.

De ropar på Egypten,

de går till Assyrien.

12När de går

kastar jag mitt nät över dem,

drar ner dem som fåglar ur skyn,

och fångar dem

när jag hör dem flockas.^[b]

13Ve dem, de som har flytt bort från mig!

Fördärv över dem,

för de har vänt sig mot mig!

Jag ville befria dem,

men de har talat lögner mot mig.

14De ropar inte till mig av hjärtat,

utan klagar från sina bäddar.

De kommer samman^[c] för säd och vin

men vänder sig bort från mig.

15Jag har fostrat dem och gjort dem starka,

men ändå vänder de sig mot mig med onda anslag.

16De vänder sig,

men inte uppåt.

De är som en obrukbar pilbåge.

Deras furstar ska falla för svärd

för sina fräcka tungors skull,

och hela Egypten ska håna dem.^[d]