Hosea 11

Som en fars kärlek

1När Israel var ung

älskade jag honom,

och ut ur Egypten

kallade jag min son.

2Men ju mer jag har kallat på dem,^[a]

desto längre bort har de gått från mig.

De offrar till baalsgudar

och tänder rökelse till avgudar.

3Ändå är det jag som lärde Efraim gå

och bar dem i mina armar.

Men de insåg inte

att jag helade dem.

4Jag ledde dem med mänskliga band,

med kärlekens band.

Jag var för dem

som en som lyfter av oket över deras nackar,

och jag böjde mig ner för att ge dem mat.^[b]

5Ska de inte vända tillbaka till Egypten?

Ska inte Assyrien härska över dem,

eftersom de vägrar att vända tillbaka till mig?

6Svärdet ska svingas över deras städer,

förgöra deras bommar^[c]

och göra slut på deras onda planer.

7Mitt folk har bestämt sig

för att vända sig bort från mig,

och även om de ropar till den Högste,

är det ingen som upphöjer honom.^[d]

8Men hur skulle jag kunna lämna dig, Efraim,

överge dig, Israel,

göra med dig som med Adma,

låta det gå med dig som med Sevojim?

Mitt hjärta vänder sig inom mig,

all min medkänsla väcks upp.

9Jag vill inte ge utlopp för min brinnande vrede.

Jag vill inte vända mig för att förgöra Efraim.

För jag är Gud och inte en människa,

den Helige ibland er,

och jag kommer inte med vrede^[e].

10De ska följa Herren,

och han ska ryta som ett lejon.

När han ryter,

kommer hans barn bävande västerifrån.

11Likt fåglar kommer de

bävande från Egypten,

ja, som duvor från Assyrien.

Jag ska låta dem återvända hem igen,

säger Herren.”

Efraims synd

12Efraim har omgett mig med lögn,

israeliterna med svek,

och Juda vacklar mot Gud,

mot den trofaste, den Helige.^[f]