Hosea 10

Hosea predikar straffdom

1Israel var en grönskande vinstock,

som bar frukt.

Men ju mer frukt han bar,

desto mer offeraltaren byggde han.

Ju rikare hans land blev,

desto fler utsmyckade stoder reste han.

2Deras hjärtan var bedrägliga,

så nu får de bära sin skuld.

Herren ska bryta ner deras altaren

och krossa deras stoder.

3Då ska de säga: ”Vi har ingen kung,

för vi har inte fruktat Herren.

Men vad gör det?

Vad skulle kungen kunna uträtta för oss?”

4De talar och talar,

de svär eder

och sluter förbund.

Domen skjuter upp

som giftigt ogräs i åkerns fåror.

5Samariens invånare fruktar

för kalven[a] i Bet Aven.

Dess folk sörjer över den,

dess avgudapräster klagar,

de som gladde sig över dess ära,

för den har förts bort i exil.

6Också den ska släpas bort till Assyrien

som tribut till den store kungen.

Efraim ska komma på skam,

Israel får skämmas för sin plan[b].

7Samarien med dess kung ska flyta bort

som en pinne på vattnet.

8Ondskans[c] offerhöjder läggs öde

– de var Israels synd.

Törne och tistel ska växa på deras altaren,

och de ska säga till bergen: ”Dölj oss!”

och till höjderna: ”Fall över oss!”

9”Sedan tiden i Giva

har du, Israel, syndat.

Där har de blivit kvar.

Men nådde inte kriget de onda i Giva?

10När jag vill straffar jag dem.

Folken ska samlas mot dem

för att binda dem

för deras dubbla synd.[d]

11Efraim är en kviga,

van vid och villig att tröska,

så jag ska lägga ett ok

på dess vackra nacke.

Jag ska driva Efraim,

Juda ska plöja

och Jakob ska harva.

12Så åt er rättfärdighet,

skörda efter nådens bud,

bryt er ny mark!

Nu är det dags att söka Herren,

så att han kan komma

och låta rättfärdighet regna över er.

13Ni har plöjt ondska

och skördat orättfärdighet,

ni har ätit lögnens frukt.

För du har förlitat dig på din egen väg

och på dina många soldater.

14Därför ska ett stridslarm uppstå mot ditt folk,

och alla dina fästningar

ska ödeläggas,

så som när Shalman ödelade Bet Arbel,

när striden bröt ut

och mödrar och barn krossades.

15Så gör man mot er, Betel,

på grund av er stora ondska.

När dagen gryr

är det slut med Israels kung.

Footnotes

  1. 10:5 Egentligen kvigor; här följer översättningen bl.a. Septuaginta.
  2. 10:6 Ordet kan också syfta på en avgud av trä.
  3. 10:8 Eller: Avens offerhöjder.
  4. 10:10 Grundtextens innebörd är osäker.