Herrens dom över Israel
1Lyssna, alla präster,
hör, ni israeliter!
Hör, kungahuset!
Domen gäller er!
Ni har varit en snara för Mispa
och ett nät utbrett på Tabor.
2Upprorsmännen[a] har gått djupt in för blodsdåd.
Men jag ska tillrättavisa dem alla.
3Jag känner Efraim,
och Israel är inte dolt för mig.
Du, Efraim, har blivit otuktigt,
Israel är orent.
4Deras gärningar låter dem inte vända
tillbaka till Gud igen,
för inom dem bor en ande av otukt,
och de känner inte Herren.
5Israels stolthet vittnar mot honom.
Israel och Efraim faller för sin synd,
och Juda faller tillsammans med dem.
6Med sina flockar och hjordar går de
för att söka Herren,
men de finner honom inte.
Han har dragit sig bort ifrån dem.
7De har svikit Herren
genom att föda barn som inte är hans.
Deras nymånadsfester ska förtära dem
tillsammans med deras åkerfält.[b]
8Stöt i horn i Giva,
i trumpet i Rama!
Höj stridsrop i Bet Aven!
Efter dig, Benjamin!
9Efraim ska läggas öde på straffets dag.
Bland Israels stammar förkunnar jag
det som är sant.
10Furstarna i Juda är som de
som flyttar gränsstenar.
Jag ska låta min vrede
komma över dem som en flodvåg.
11Efraim är förtryckt,
krossad av domen.
Han valde att följa människobud[c].
12Jag är som en mal för Efraim
och som röta för Judas folk.
13När Efraim såg sin sjukdom
och Juda sitt sår,
gick Efraim till Assyrien
och sände bud till storkungen.
Men han kan inte hela er,
inte bota ert sår.
14Jag är som ett lejon mot Efraim,
som ett stort lejon mot Juda.
Jag sliter dem i stycken och går,
jag för dem bort, bortom all räddning.
15Jag går och återvänder hem
tills de inser sin skuld
och söker mig.
I sin nöd kommer de att söka mig.”