Offer till avgudar
1När det sedan gäller kött som har offrats till avgudar, vet vi att vi alla har kunskap. Men kunskap ger högfärd, medan kärleken bygger upp. 2Den som anser sig veta något, vet ändå inte vad han borde veta. 3Men den som älskar Gud är känd av honom.
4När det gäller frågan om man får äta kött som har offrats till avgudar, så vet vi att en avgud inte är något i världen, och att det bara finns en enda Gud. [a]5Även om det finns så kallade gudar, i himlen eller på jorden – och det finns ett stort antal av dessa gudar och herrar – 6så finns det för oss bara en Gud, Fadern, som är upphovet till allting och i vilken vi lever, och bara en Herre, Jesus Kristus, genom vilken allting och vi själva är till.
7Men alla har inte denna kunskap. Några är fortfarande så vana vid avgudar att de äter kött som om det hade offrats till avgudar och orenar så sina egna svaga samveten. 8Maten för oss inte närmare Gud. Vi blir inte sämre om vi låter bli att äta, och inte heller bättre om vi äter. 9Men se till att den frihet ni anser er ha inte får en osäker troende att vackla. 10Om någon med osäkert samvete ser dig, som har kunskapen, äta kött i ett avgudatempel,[b] kan han ju bli styrkt så att han äter offerkött. 11Genom din kunskap går då en svag troende förlorad, din egen bror eller syster som Kristus har dött för! 12När ni på det sättet syndar mot era trossyskon och lurar dem att gå emot sina egna osäkra samveten, syndar ni mot Kristus själv. 13Alltså: Om min mat får min bror eller syster att falla, så avstår jag hellre för evigt från att äta kött, för att inte orsaka någons fall.