1 Corinthians 14

Profetisk gåva är viktigare än att tala andra språk

1Sträva efter kärleken, men sök också efter andliga gåvor, inte minst gåvan att profetera. 2Den som talar ett annat språk talar inte till människor utan till Gud. Ingen förstår ju vad han säger, eftersom han talar hemligheter i anden. ^[a]3Men den som profeterar talar till människor, och hans ord bygger upp, förmanar och tröstar. 4Den som talar ett annat språk blir själv uppbyggd, men den som profeterar bygger upp församlingen.

5Jag önskar att ni alla ska tala andra språk, men ännu hellre att ni profeterar. Att profetera är nämligen viktigare än att tala andra språk, om man nu inte tolkar det så att församlingen byggs upp.

6Syskon, om jag nu kom till er och bara talade andra språk, skulle det hjälpa er om jag inte förmedlade någon uppenbarelse, kunskap, profetia eller undervisning? 7Om ett livlöst instrument, en flöjt eller en harpa, ger ifrån sig toner som inte kan skiljas från varandra, hur ska man då kunna uppfatta vad som spelas på flöjt eller harpa? 8Och om en trumpetsignal är otydlig, hur ska soldaterna då kunna göra sig redo för strid? 9På samma sätt är det med er när ni talar. Om er tunga formar obegripliga ord, hur ska människor då kunna förstå vad ni menar? Ert tal blir ju då bara nonsens ut i tomma luften.

10I världen finns hur många språk som helst, och inget av dem är utan mening. 11Men om en människa talar till mig på ett språk vars ljud jag inte kan tolka, då står vi där som främlingar för varandra. 12På samma sätt är det med er. När ni är ivriga att få andliga gåvor, sök då att få rikligt med sådana som bygger upp församlingen. 13Den som talar andra språk bör be om gåvan att tolka det han säger. 14Om jag ber på ett annat språk så är det min ande som ber, men mitt förnuft producerar ingenting.

15Hur förhåller det sig då? Jo, jag vill be med min ande, men också med mitt förnuft. Jag vill sjunga med min ande, men också med mitt förnuft. 16För om du tackar Gud bara med din ande, hur ska då någon som inte förstår det kunna säga sitt amen^[b] till din tacksägelse? Han förstår ju inte vad du säger. 17Det är bra att du tackar, men den andre byggs inte upp. 18Själv är jag tacksam till Gud för att jag talar andra språk mer än någon av er. 19Men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förnuft, så att även andra kan lära sig något, än tiotusen ord på ett annat språk.

20Syskon, var inte barn till förståndet. Var barn när det gäller allt ont, men vuxna till ert förstånd. 21Det står ju i lagen:

” ’Jag ska tala till detta folk på ett okänt språk

och med främlingars mun.

Men ändå ska de inte lyssna på mig’, säger Herren.”^[c]

22Att tala andra språk är ett tecken för de icke-troende, inte för de troende, medan profeterandet är ett tecken för de troende, inte för de icke-troende. 23Föreställ er att, när hela församlingen kommer tillsammans, alla talar olika främmande språk. Om det då kommer in människor som inte förstår, eller några som inte alls tror, så kommer de självklart att säga att ni är fullständigt galna. 24Men om alla i stället talar profetiskt, och det kommer in någon som inte tror, eller någon som inte förstår dessa saker, då avslöjas han av alla och ställs till svars av alla, 25och vad som gömmer sig i hans hjärta blottas. Då faller han ner på sitt ansikte och tillber Gud och ropar: ”Hos er finns verkligen Gud.”

Ordning vid de troendes samlingar

26Hur ska det då vara, syskon? Jo, när ni möts ska var och en bidra med något: sång, undervisning, uppenbarelse, tal på andra språk eller tolkning av det. Men målet med allt ska vara att församlingen byggs upp. 27När man talar ett annat språk, får bara två eller tre tala, en i taget, och någon ska tolka. 28Om ingen kan tolka, måste talaren vara tyst under samlingen och bara tala tyst inom sig inför Gud.

29På samma sätt får bara två eller tre profetera i en samling, och de andra ska pröva budskapet. 30Om någon i samlingen får en uppenbarelse, ska den förste sluta tala. 31Alla kan ni profetera, en i taget, så att var och en kan lära sig något och bli uppmuntrad. 32Profeternas ande kan styras av profeterna. 33Gud är inte oordningens utan fridens Gud. Liksom det är i de heligas alla församlingar, 34ska kvinnorna tiga i era församlingar. De får inte lov att tala, utan ska underordna sig, som det står i lagen^[d]. 35Om de undrar över något ska de fråga sina män när de kommer hem, eftersom det inte är lämpligt att en kvinna talar i församlingen.^[e]

36Var det från er som Guds ord kom från början? Är det bara till er det har kommit? 37Om någon anser sig vara en profet, eller andlig, ska han veta att det jag skriver till er är en befallning från Herren. 38Men om någon inte vill acceptera detta, ska han inte heller bli accepterad.

39Alltså, mina syskon: sträva efter att profetera, och hindra inte någon från att tala andra språk. 40Se bara till att allt sker värdigt och med ordning.