Paulus vädjar om enhet i församlingen
1Syskon, jag kunde inte tala till er som till andliga människor, utan jag fick tala till er som till människor som fortfarande drivs av sin mänskliga natur, som till små barn i Kristus. 2Jag fick mata er med mjölk, inte med fast föda, för den klarade ni inte av. Och den klarar ni inte ens nu, 3eftersom ni fortfarande har kvar er gamla natur. Om ni är avundsjuka på varandra och bråkar, har ni väl fortfarande kvar er gamla natur och lever som de andra? 4Är ni inte som alla andra när ni säger: ”Jag följer Paulus” eller ”Jag följer Apollos”?
5Vad är då Apollos? Eller Paulus? Tjänare, som hjälpte er att börja tro. Var och en av oss har utfört det uppdrag vi fick från Herren.
6Jag planterade, Apollos vattnade, men det var Gud som gav växten. 7Varken den som planterar eller den som vattnar är något, utan bara Gud som ger växten. 8Den som planterar och den som vattnar är ett, och var och en får lön efter sitt arbete. 9Vi är ju medarbetare till Gud, och ni är Guds åker, hans bygge.
Församlingen är Guds bygge
10På grund av den nåd Gud gav mig lade jag, som en erfaren byggmästare, grunden, och sedan bygger någon annan vidare på den. Men var och en som bygger måste tänka på hur han bygger. 11Ingen kan lägga en annan grund än den som redan är lagd, och den grunden är Jesus Kristus själv. 12På den grunden kan man bygga med guld, silver och ädelstenar, eller med trä, gräs och halm, 13och det ska visa sig vad man har byggt, när den dagen kommer som ska avslöja det. Hur vars och ens verk är ska elden pröva. 14Den vars bygge består ska få lön för sitt arbete. 15Men den vars verk brinner ner blir utan lön. Själv ska han dock bli räddad, men som ur eld.
Förstör inte församlingen genom splittring
16Förstår ni inte att ni är Guds tempel och att Guds Ande bor i er? 17Om någon fördärvar Guds tempel, ska Gud fördärva honom. Guds tempel är ju heligt, och det är ni som är det templet. 18Bedra inte er själva. Den som anser sig vara vis enligt den här tidsålderns sätt att se, måste först bli en dåre för att kunna bli vis. 19Den här världens vishet är ju dårskap för Gud. Det står ju skrivet: ”Han fångar de kloka i deras slughet”, [a]20och: ”Herren känner de visas tankar och vet att de är tomhet.” [b]21Skryt därför inte över människor. Allting tillhör er, 22Paulus, Apollos, Kefas och hela världen, liv och död, nutid och framtid, allting är ert. 23Ni tillhör Kristus, och Kristus tillhör Gud.