1 Corinthians 15

Kristus har uppstått från de döda

1Syskon, låt mig nu få påminna er om evangeliet som jag förkunnade för er, och som ni tog emot och grundar er tro på, 2och genom vilket ni ju räddas, om ni bara håller fast vid min förkunnelse. För om ni inte gör det, då är er tro meningslös.

3Kärnan i det budskap som jag gav vidare till er, och som jag själv hade tagit emot, var följande: Kristus dog för våra synder, i enlighet med Skrifterna. 4Han begravdes, men på den tredje^[a] dagen uppstod han från de döda, i enlighet med Skrifterna. 5Han visade sig för Kefas och sedan för de övriga av de tolv. 6Efter det visade han sig för mer än femhundra troende på samma gång. De flesta av dessa lever fortfarande, men några har somnat in. 7Lite senare visade han sig för Jakob^[b], och sedan för alla apostlarna. 8Allra sist visade han sig också för mig, som är som ett ofullgånget foster. 9Jag är ju den minst betydande av alla apostlar, och borde egentligen inte få kallas apostel alls, eftersom jag tidigare förföljde Guds församling.^[c]

10Men på grund av Guds nåd är jag nu vad jag är. Och den nåd han visade mig har inte varit förgäves. Jag har arbetat hårdare än någon annan apostel, fast inte i egen kraft utan tack vare Guds nåd som har varit med mig. 11Och om det nu var jag eller de andra apostlarna spelar ingen roll, för detta är vad vi förkunnar, och detta är vad ni har kommit till tro på.

Vi ska uppstå från de döda

12Men om det nu förkunnas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då vissa av er påstå att det inte finns någon uppståndelse från de döda? 13Om ingen uppståndelse från de döda finns, då har ju inte heller Kristus uppstått. 14Och om Kristus inte har uppstått, då är vår förkunnelse bara tomt prat, och er tro är också tom. 15Då avslöjas också vi som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat att Gud uppväckte Kristus från de döda, trots att han inte gjorde det, om man nu får tro att de döda inte uppstår. 16Kristus kan ju inte ha uppstått om inga döda uppstår. 17Men om Kristus aldrig uppstod från de döda, då är er tro meningslös, och ni är fortfarande kvar i era synder. 18Då skulle också de som trodde på Kristus när de dog ha gått förlorade. 19Om vårt hopp till Kristus bara gäller livet här, då är det verkligen mer synd om oss än om någon annan.

20Men nu är det faktiskt så att Kristus har uppstått från de döda, som den första av alla dem som somnat in. 21Döden kom in genom en människa, och därför kom också uppståndelsen från de döda genom en människa. 22Alla dör i Adam, och på samma sätt får alla nytt liv i Kristus. 23Men alla i en bestämd ordning: Kristus först, och när han kommer tillbaka, alla de som tillhör honom. 24Sedan kommer slutet, då Kristus ska överlämna riket till Gud, Fadern, sedan han har utplånat alla härskare och makter och krafter. 25Kristus måste nämligen regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter. ^[d]26Och den sista fienden som utplånas är döden, 27för Gud har ”lagt allting under hans fötter.”^[e] När det står att ”allting” har lagts under hans fötter betyder det naturligtvis inte att det även gäller Gud själv, eftersom det var han som lade allting under sin Son. 28Men när allting sedan har lagts under honom, ska han underordna sig den som lade allting under honom, så att Gud blir allt i alla.

29Vad uträttar de som låter döpa sig för de döda? Om de döda inte uppstår, varför låter man då döpa sig för dem? ^[f]30Och vi, varför skulle vi dag ut och dag in riskera livet? 31Ja, syskon, ni som är min stolthet i vår Herre Kristus Jesus, jag har verkligen varje dag varit nära att mista livet. 32Om jag kämpade mot vilddjuren^[g] i Efesos på mänskligt vis, vad skulle det ha varit för mening med det? Om de döda inte uppstår,

”låt oss äta och dricka,

imorgon ska vi ju ändå dö!”^[h]

33Men låt er inte luras. ”Av dåligt sällskap får man dåliga vanor.” ^[i]34Börja därför tänka klart igen, och sluta upp med att synda. Några av er verkar ju fullständigt sakna kunskap om Gud. Ni borde skämmas, säger jag!

Vi ska få en ny kropp

35Nu kanske någon invänder: ”Men hur uppstår de döda? Vilka slags kroppar får de när de kommer?” 36Så oförståndigt! Det du sår måste ju först dö för att sedan få liv. 37Och det du sår är inte den planta som växer upp utan bara ett frö, ett vetekorn eller något annat. 38Gud har ju bestämt hur varje växt ska se ut, och olika frön ger olika växter. 39Det finns olika slags kroppar. Människor har ett slags kropp och djuren har andra slags kroppar, fåglarna har sina och fiskarna sina. 40Det finns också himmelska kroppar, liksom jordiska, och de himmelska har en annan glans än de jordiska. 41Solen har sin glans, och månen har sin, så också stjärnorna, som lyser med olika glans.

42Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som sås förgängligt uppstår oförgängligt. 43Det som sås i förakt uppstår i härlighet. Det som sås i svaghet uppstår i kraft. 44Det som sås som en fysisk kropp uppstår som en andlig kropp. När det nu finns en fysisk kropp, finns det också en andlig.

45Det står ju skrivet: ”Den första människan, Adam, blev en levande varelse.”^[j] Men den andre Adam^[k] blev en ande som ger liv. 46Det andliga kommer alltså inte först, utan det fysiska, och sedan kommer det andliga. 47Den första människan kom från jorden och var av jord, men den andra människan kom från himlen. 48Som den jordiska var är också de jordiska, och som den himmelska är, är också de himmelska. 49Liksom vi blev en avbild av den jordiska, så ska vi också bli en avbild av den himmelska.

50Vad jag menar är alltså detta, syskon: kött och blod kan inte ärva Guds rike, och inte heller kan det förgängliga ärva oförgänglighet. 51Men jag berättar en hemlighet: en del av oss kommer inte att dö. Men vi ska alla förvandlas, 52blixtsnabbt, på ett enda ögonblick, när den sista trumpeten ljuder. För den kommer att ljuda, och då uppstår de döda, i oförgänglighet, och vi förvandlas. 53Det förgängliga måste kläs i oförgänglighet och det dödliga i odödlighet. 54Och när det förgängliga har klätts i oförgänglighet och det dödliga i odödlighet, då har det som står skrivet gått i uppfyllelse:

”Döden är uppslukad och besegrad^[l].

55Död, var är din seger?

Död, var är din udd?”^[m]

56Dödens udd är synden, och synden får sin kraft från lagen. 57Men tack Gud, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus.

58Stå därför fasta och orubbliga, mina kära syskon. Ni vet ju att det ni gör för Herren inte är förgäves.