1 Corinthians 13

Den viktigaste egenskapen: att visa kärlek

1Om jag har fått förmågan att tala andra språk, både människors och änglars, men inte visar kärlek, då liknar jag en gonggong eller en skrällande cymbal. 2Om jag har fått profetians gåva och känner till alla hemligheter och har all kunskap, och om jag har en tro som är så stark att jag kan flytta berg, men inte har kärlek, då är jag ingenting. 3Om jag ger allt jag äger till de fattiga, och låter mig brännas på bål, men inte har kärlek, då har jag ändå inte gjort något av värde.

4Kärleken är tålmodig och mild. Kärleken är inte avundsjuk, skrytsam eller högmodig. 5Den är inte oförskämd eller självisk. Den ilsknar inte till, och den är inte långsint. 6Den gläds inte över någon orätt utan finner sin glädje i sanningen. 7Den ger inte upp. Den tror allt, hoppas allt och uthärdar allt.

8Kärleken upphör aldrig. Men den profetiska gåvan ska förgå, tal av andra språk tystna, och kunskapen^[a] ska förgå. 9Vår kunskap är bristfällig, och den profetiska gåvan likaså. 10Men när det fullkomliga kommer, då förgås det bristfälliga.

11När jag var barn talade och tänkte och resonerade jag som ett barn, men sedan jag blev vuxen lämnade jag det barnsliga. 12Nu ser vi bara en suddig spegelbild, men då ska vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap bristfällig, men då ska jag ha fullständig kunskap, så som jag själv är fullständigt känd.

13Nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre. Men av dem är kärleken störst.