1 Corinthians 11

Råd för de troendes samlingar

1Följ därför mitt exempel, så som jag följer Kristus exempel. 2Jag måste berömma er för att ni tänker på mig och håller fast vid den undervisning jag gav vidare till er. 3Nu vill jag att ni ska vara medvetna om att Kristus är huvud för varje man, och mannen är huvud för sin hustru, medan Gud är huvud för Kristus. 4Därför skämmer mannen ut sitt huvud om han har något på huvudet när han ber eller profeterar. 5En kvinna skämmer ut sitt huvud om hon inte har något på huvudet när hon ber eller profeterar, för det är detsamma som om hon rakade av sig håret. 6Om hon inte har något på huvudet kan hon lika gärna klippa av sig håret. Men eftersom det är en skam för en kvinna att få sitt hår avklippt eller rakat, så måste hon ha något på huvudet. ^[a]7Mannen behöver inte ha något på huvudet, för han är Guds avbild och ära. Kvinnan däremot är mannens ära. 8Mannen blev ju inte till från kvinnan, utan kvinnan från mannen. 9Mannen skapades inte heller för kvinnans skull, utan kvinnan för mannens. ^[b]10Därför måste kvinnan bära sin auktoritet på sitt huvud för änglarnas skull.^[c]

11Men i Herren är mannen lika beroende av kvinnan som kvinnan är av mannen. 12För även om kvinnan kom från mannen, så blir också mannen till genom kvinnan. Och allting kommer från Gud.

13Vad anser ni själva, är det rätt för en kvinna att be till Gud utan att ha något på huvudet? 14Lär inte själva naturen att ett långt hår vanärar mannen, 15men hedrar kvinnan, som ju har fått håret som en slöja? 16Kanske vill någon börja strida om det här, men då ska ni veta att både vi och alla Guds församlingar håller på denna praxis.

Brist på gemenskap i församlingen

(Matt 26:20-29; Mark 14:17-25; Luk 22:17-23)

17När det gäller mina följande direktiv, kan jag inte berömma er. Det verkar ju som om era samlingar gör mer skada än nytta. 18Först och främst har jag hört att ni delar upp er i grupper när ni kommer tillsammans som församling, och jag antar att det ryktet är sant. 19Ibland måste det till och med finnas olika grupper bland er, för att det ska visa sig vilka som består provet. 20Men vid era samlingar kan man inte hålla Herrens måltid, 21för var och en tar genast för sig av sin egen mat. Sedan är där någon som blir sittande hungrig, medan en annan dricker sig berusad. 22Har ni inga egna hem där ni kan äta och dricka? Har ni så lite respekt för Guds församling, så att ni låter dem skämmas som inte har något med sig? När det gäller det här kan jag verkligen inte berömma er!

23Detta har jag själv fått från Herren och för det nu vidare till er: Den natt då Herren Jesus blev förrådd, tog han ett bröd, 24tackade Gud för det, bröt det och sa: ”Detta är min kropp som ska offras för er. Gör detta till minne av mig.” 25Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren och sa: ”Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod. Varje gång ni dricker av den, gör det till minne av mig.”

26Varje gång ni äter det brödet och dricker från den bägaren förkunnar ni alltså Herrens död, ända tills han kommer tillbaka. 27Den som äter Herrens bröd och dricker från hans bägare på ett ovärdigt sätt, syndar mot Herrens kropp och blod. 28Innan man äter av brödet och dricker från bägaren måste man därför pröva sig själv. 29För om man äter och dricker utan att tänka på att det handlar om Herrens kropp^[d], då blir man dömd. 30Det är därför det finns så många svaga och sjuka ibland er, och många har till och med dött. ^[e]31Men om vi bara granskar oss själva, så slipper vi att bli dömda. 32När Herren dömer och straffar oss är det för att vi inte ska bli fördömda tillsammans med världen.

33När ni, mina syskon, samlas för att äta, ska ni alltså vänta på varandra. 34Om någon är hungrig ska han först äta något hemma hos sig, så att ni kan samlas och äta tillsammans utan att riskera att bli dömda. Resten ska jag undervisa er om när jag kommer.