Proverbs 8

Visheten ropar

1Hör, visheten ropar,

förståndet höjer sin röst!

2Den står uppe på höjderna,

vid vägar och vägskäl.

3Vid stadsportarna och vid ingångarna

ropar den högt:

4”Jag ropar till er, människor,

jag höjer min röst till alla människobarn.

5Ni okunniga, lär er klokhet,

ni dårar, lär er förnuft!

6Lyssna, för jag talar om det som är ädelt,

mina läppar säger vad rätt är.

7Sanning är vad min mun vill tala,

för mina läppar avskyr det onda.

8Alla mina ord är rättfärdiga,

i inget av dem finns något falskt eller förvänt.

9De är klara för de förstående

och riktiga för dem som har kunskap.

10Ta emot min förmaning hellre än silver

och kunskap hellre än rent guld.

11För visheten är mer värd än rubiner,

inga skatter kan jämföras med den.

12Jag, visheten, bor tillsammans med klokheten,

och hos mig finns kunskap om hur man blir förståndig.

13Att frukta Herren är att hata det onda.

Jag hatar stolthet, högmod, ont leverne och falskt tal.

14Hos mig finns råd och förnuft.

Jag är förstånd, och hos mig finns makt.

15Genom mig regerar kungar

och härskare som stiftar rätta lagar.

16Genom mig härskar furstar och stormän,

alla som styr rättfärdigt.

17Jag älskar alla som älskar mig.

De som söker mig ska finna mig.

18Hos mig finns rikedom och ära,

bestående välfärd och rättfärdighet.

19Min frukt är bättre än finaste guld,

det jag ger är bättre än renaste silver.

20Jag vandrar på rättfärdighetens väg

och på rättvisans stigar.

21Jag lönar med rikedom dem som älskar mig

och fyller deras förråd.

22Herren skapade mig redan i begynnelsen av sitt verk,

före allt som han sedan gjorde.

23I urtiden formades jag,

från begynnelsen, innan jorden fanns.

24Jag föddes innan djupen blev till,

när det ännu inte fanns några vattenkällor.

25Innan bergens grund lades och kullarna blev till

föddes jag,

26innan han skapat land och fält

och jorden på marken.

27Jag var med när han bredde ut himlarna

och spände upp dess valv över djupen,

28när han satte upp molnen

och lät källorna i djupet flöda fram,

29när han satte en gräns för havet

och gav vattnen befallning att inte överskrida den.

När han lade jordens grund.

30Jag var alltid vid hans sida^[a].

Jag var hans ständiga glädje,

i hans närhet fröjdades jag.

31Jag jublade över hela hans värld

och gladde mig över människosläktet.

32Lyssna därför till mig, mina barn!

Lyckliga är de som följer mina vägar.

33Lyssna till min förmaning och bli visa!

Förkasta den inte!

34Lycklig är den människa som lyssnar till mig,

som dagligen vakar vid mina dörrar

och väntar vid min tröskel.

35Den som finner mig finner livet

och Herrens välbehag.

36Men den som syndar mot mig skadar sig själv.

De som hatar mig älskar döden.”