Proverbs 10

Salomos ordspråk

(10:1—22:16)

1Salomos ordspråk.

En vis son är sin fars glädje

men en dåraktig sin mors sorg.

2Det man skaffat sig på orätt sätt för inget gott med sig,

men rättfärdighet räddar från döden.

3Herren låter inte den rättfärdige hungra,

inte heller låter han den onde få det han vill ha.

4Lata händer gör människan fattig,

men flitiga händer för med sig rikedom.

5En vis son skördar på sommaren,

men en vanartad sover under skördetiden.

6Välsignelser kröner den rättfärdige,

men från den ondes mun flödar våld.

7Den rättfärdiges minne är en välsignelse,

men den ondes namn multnar bort.

8Den vise tar till sig förmaningar,

den som pratar strunt går det illa för.

9En människa med integritet vandrar i trygghet,

men den som går på orätta vägar råkar illa ut.

10Ett listigt blinkande med ögonen sårar andra,

pladder och tomt prat slutar i olycka.[a]

11Den rättfärdiges ord är en källa till liv,

men från de ondas mun kommer våld.

12Hat underblåser gräl,

men kärleken skyler alla brister.

13Vishet finns på den klokes läppar,

men den som saknar vett ska tuktas med ris.

14Den vise sparar på sin kunskap,

men dårens ord inbjuder till fördärv.

15Den rikes förmögenhet är hans fästning,

de fattigas armod blir deras fördärv.

16Vad den rättfärdige förtjänar leder till liv

men den ondes inkomst till synd.

17Den som tar till sig förmaning visar vägen till livet,

men den som struntar i tillrättavisning leder vilse.

18Den som döljer hat är en lögnare

och den som går med skvaller en dåre.

19Den mångordige får svårt att undvika synd,

men den vise förstår att styra sina läppar.

20Den rättfärdiges tal är rent silver,

men de ondas tankar är värdelösa.

21Den rättfärdiges tal ger vägledning åt många,

men dåren leds mot döden av sitt oförstånd.

22Det är Herrens välsignelse som gör någon rik,

egen möda lägger inget därtill.

23En dåres nöje består i att göra det skamliga,

den klokes i att vara vis.

24Det som den onde fruktar händer honom,

och vad de rättfärdiga hoppas på slår in.

25När en storm kommer, sveps den onde bort,

men den rättfärdige står fast förankrad i alla tider.

26Som syra för tänderna och rök i ögonen

är den late för den som anlitar honom.

27Herrens fruktan förlänger livet,

men de ondas år förkortas.

28De rättfärdiga kan se framåt med glädje,

men vad de ogudaktiga hoppas på blir till intet.

29Herrens väg är den rättfärdiges tillflykt

men fördärv för dem som gör orätt.

30De rättfärdiga ska aldrig vackla,

men de onda visas bort ur landet.

31Den rättfärdiges tal flödar av vishet,

men lögnarens mun ska tillslutas.

32Den rättfärdige vet vad som bör sägas,

men de ondas tal är bara fördärv.

Footnotes

  1. 10:10 Andra raden här är lika med andra raden i v. 8. Enligt bl.a. Septuaginta lyder andra raden här: en rättfram tillrättavisning leder till frid.