Proverbs 19

1Det är bättre att vara fattig och oförvitlig

än att vara en dåre som ljuger.

2Att vara ivrig men sakna kunskap för inget gott med sig,

den som bara rusar iväg missar målet.

3En människas dumhet förstör hennes liv,

men ändå rasar hon mot Herren.

4Rikedom ger många vänner,

men den fattige har inga vänner kvar.

5Ett falskt vittne kommer att straffas,

lögnaren kommer inte undan.

6Många vädjar till en ädel mans välvilja,

och den som är frikostig drar till sig många vänner.

7Den fattige är hatad av alla sina släktingar,

och hans vänner undviker honom ännu mer.

Förgäves försöker han tala till dem.[a]

8Den som skaffar sig förstånd älskar sig själv,

och den som bevarar insikten kommer att få framgång.

9Ett falskt vittne kommer inte undan sitt straff,

och lögnaren går under.

10Det passar sig inte att en dåre lever i lyx

och ännu mindre att en slav regerar över furstar.

11En människas förstånd gör henne tålmodig,

och att förlåta en överträdelse ser hon som en heder.

12Kungens vrede är som ett lejons rytande,

hans välvilja som dagg på gräset.

13En dåraktig son är en olycka för sin far,

och en hustrus tjat är som ett ihållande takdropp.

14Hus och rikedomar kan man ärva av sina föräldrar,

men en förståndig hustru kommer från Herren.

15Lättja leder till djup sömn,

och en slöfock får gå hungrig.

16Den som lyssnar till tillrättavisning får leva tryggt,

men den som inte ger akt på sin vandring ska dö.

17Den som visar nåd mot de fattiga lånar till Herren,

och får en belöning av honom för det.

18Fostra din son så länge det finns hopp,

du vill ju inte bidra till hans död.[b]

19En man med hett temperament får ta sitt straff.

Om du försöker fostra honom får du göra det gång på gång.

20Lyssna till råd och ta till dig vägledning,

så blir du vis för resten av livet.

21Människan gör upp många planer,

men det blir ändå som Herren vill.

22Det människan längtar efter är nåd och godhet,

och det är bättre att vara fattig än att ljuga.[c]

23Herrens fruktan ger liv,

mätt går man till vila, skyddad mot det onda.

24Den late stoppar handen i skålen

men ids inte föra den åter till munnen.

25Slå hädaren så tar den okunnige lärdom.

Tillrättavisa den som har omdöme, så tar han till sig kunskap.

26En son som misshandlar sin far och kör iväg sin mor

är skamlös och vanartig.

27Om du, min son, slutar lyssna på vägledning,

irrar du bort från kunskapens ord.

28Ett ont vittne hånar rättvisan,

i de gudlösas mun flödar ondska.

29Straff har bestämts för hädarna

och piskrapp för dårars rygg.

Footnotes

  1. 19:7 Grundtextens innebörd i versens sista del är oviss.
  2. 19:18 Versens sista del kan ev. också tolkas som varning för misshandel: …men vålla inte hans död.
  3. 19:22 Tanken kan också vara att en människa förväntas visa nåd och godhet, och att fattigdom är bättre än att vara en lögnare (som saknar både nåd och godhet).