Proverbs 17

1En torr brödkant och frid är bättre

än ett hus fullt med festmat och gräl.

2En förståndig tjänare får råda över en oduglig son

och dela arvet med bröderna.

3Silver prövas i degeln och guld i smältugnen,

men hjärtat prövas av Herren.

4Den gudlöse lyssnar till onda tungor,

och lögnaren är lyhörd för fördärvligt prat.

5Att håna den fattige är att håna hans skapare.

Den som gläder sig åt andras olycka går inte ostraffad.

6De gamlas krona är barnbarnen,

och sönernas stolthet är deras fäder.

7Det passar sig inte för dåren att vara stor i orden,

än mindre för en respektabel man att ljuga.

8En magisk sten är mutor för sin givare,

vart han än vänder sig har han framgång.

9Den som skyler en överträdelse främjar kärleken,

men den som gnatar om den skiljer vänner åt.

10Att tillrättavisa en förnuftig är effektivare

än hundra piskrapp på en dåre.

11Den onde vill bara göra uppror.

En grym budbärare ska sändas mot honom.

12Det är bättre att möta en björn som berövats sina ungar

än en dåre i hans dumhet.

13Om någon betalar igen gott med ont,

kommer olyckan aldrig att lämna hans hus.

14Att börja ett gräl är som att släppa lös vatten ur en fördämning.

Lägg därför ner saken innan striden bryter lös.

15Att låta den skyldige gå fri och döma den oskyldige – 

bådadera är något Herren avskyr.

16Till vilken nytta är pengar i en dåres hand?

Skulle han köpa visdom, han som ingen önskar?

17En väns kärlek består alltid,

och en broder är född för att hjälpa i nöd.

18Den som ger sitt handslag

och går i borgen för sin nästa har dåligt omdöme.

19Den som älskar att gräla älskar synden,

och den som gör sin port hög^[a] inbjuder till fördärv.

20Den som har ett fördärvat sinne finner inget gott,

och den som ljuger råkar illa ut.

21Att få en son som saknar vett för med sig sorg,

en dåres far får ingen glädje.

22Ett glatt hjärta har en helande verkan,

men modlöshet blir som en torka in i märgen.

23Den gudlöse tar mutor ur fickan

för att förvränga rättvisan.

24Den förståndige fäster sin blick vid visheten,

men en dåres ögon blickar mot jordens ände.

25En dåraktig son vållar sin far sorg

och bedrövelse för den som fött honom.

26Det är illa nog att bötfälla en rättfärdig,

och rättvisan är satt ur spel när ädla människor bestraffas.

27Den förståndige är försiktig med vad han säger,

och den kloke har kontroll över sitt temperament.

28Även den dumme anses vis så länge han är tyst,

och kan verka förnuftig så länge han inte öppnar munnen.