Revelation 19

Segerjubel i himlen

1Efter det hörde jag något som lät som starka röster från en stor skara människor i himlen, och de sa:

”Halleluja!^[a]

Frälsningen, härligheten och makten tillhör vår Gud,

2för hans domar är sanna och rättfärdiga.

Han har dömt den stora prostituerade kvinnan

som förstörde världen med sin sexuella lössläppthet,

och han har hämnats på henne

för morden på sina tjänare.”

3Sedan sa de än en gång:

”Halleluja!

Röken från henne stiger upp i all evighet!”

4De tjugofyra himmelska ledarna och de fyra levande varelserna föll ner och tillbad Gud som sitter på tronen, och sa:

”Amen. Halleluja!”

5Från tronen kom sedan en röst som sa:

”Hylla vår Gud, alla ni hans tjänare,

alla ni som fruktar honom, både små och stora.”

6Jag hörde något som lät som rösten från en stor skara människor, som dånet av stora vattenmassor, och som mullrande åska, och de sa:

”Halleluja!

Herren, vår Gud, Allsmäktig, är den som regerar.

7Låt oss vara glada och jubla och ge honom äran,

för det är dags för Lammets bröllopsfest,

och hans brud har gjort sig klar.

8Hon har fått klä sig i skinande vitt, fint linnetyg.”

För det fina linnetyget är de heligas rättfärdighet^[b].

9Ängeln sa till mig: ”Skriv: Lyckliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid.” Och han fortsatte: ”Detta är ett sant budskap från Gud.”

10Då föll jag ner vid ängelns fötter för att tillbe honom, men han sa: ”Nej, gör inte det! Jag är bara Guds tjänare, precis som du och de andra troende som har Jesus vittnesbörd. Det är Gud du ska tillbe, för Jesus vittnesbörd är profetians ande.”

Ryttaren på den vita hästen

11Sedan såg jag himlen öppen, och jag fick se en vit häst. Ryttaren som satt på den heter ”Trovärdig och Sann”, och han är rättfärdig, både när han dömer och när han strider. 12Hans ögon var som eldslågor, och han hade många kronor på sitt huvud. Ett namn stod skrivet på honom, men ingen känner till det utom han själv. 13Han var klädd i en mantel som doppats i blod, och hans namn är ”Guds Ord”^[c]. 14Himlens arméer följde honom på vita hästar, klädda i skinande vitt, fint linnetyg. 15Från hans mun kom det ut ett skarpt svärd som han ska slå folken med, och han ska härska över dem med en spira av järn^[d]. Han ska trampa Guds, den Allsmäktiges, glödande vredes vinpress. ^[e]16På manteln, över hans lår, står ett namn skrivet: Kungarnas Kung och herrarnas Herre.

17Jag såg också en ängel som stod inne i solen, och han ropade med hög röst till alla fåglar som flög mitt över himlen: ”Kom hit och samlas till Guds stora måltid, 18så ska ni få äta kött från kungar, höga militärer och ledare, från hästar och ryttare, ja, från alla människor, fria och slavar, små och stora.”

19Sedan såg jag att odjuret^[f] och kungarna på jorden och deras arméer hade samlats för att strida mot honom som satt på hästen och mot hans armé. 20Odjuret togs till fånga, tillsammans med den falska profeten^[g], han som hade utfört tecken inför odjuret och bedragit alla dem som hade tagit emot odjurets märke och tillbett dess bild. De båda kastades sedan levande i eldsjön som brinner av svavel. ^[h]21Resten av dem dödades av svärdet från ryttarens mun, och alla fåglar åt sig mätta på deras kött.