Guds två vittnen
1Nu gav man mig en måttstock som var som en stav och sa till mig: ”Gå och mät Guds tempel och altaret, och räkna dem som tillber där. [a]2Men templets yttre gård ska du utelämna och inte mäta, för den har överlämnats till hedningarna. De ska trampa den heliga staden i fyrtiotvå månader[b]. 3Under dessa 1 260 dagar ska jag ge mina två vittnen i uppdrag att profetera, klädda i sorgdräkt.”
4Dessa är de två olivträd och de två lampställen som står inför jordens Herre. [c]5Om någon försöker skada dem, ska eld komma ut från deras munnar och förtära deras fiender. Var och en som vill skada dem ska dödas på det sättet. 6De har makt att stänga himlen, så att inget regn faller under den tid som de profeterar. Och de har makt att förvandla vattnen till blod och slå jorden med alla slags plågor, så ofta de vill.
7När de har slutfört sitt uppdrag ska odjuret[d] som stiger upp från avgrunden attackera och besegra och döda dem. 8Deras lik ska sedan ligga på gatan i den stora stad som andligt talat kallas Sodom och Egypten, och där deras Herre också blev korsfäst. 9Människor från alla länder och stammar och språk och folk ska under tre och en halv dag se deras kroppar ligga där, och de ska inte tillåta att de begravs. 10Men jordens invånare ska glädja sig över dem. De ska jubla och skicka presenter till varandra, eftersom dessa båda profeter plågat jordens invånare så mycket.
11Efter tre och en halv dag kom en livsande från Gud in i dem, och de ställde sig upp, och alla som såg dem blev skräckslagna. 12Sedan hörde de en stark röst från himlen säga till dem: ”Kom hit upp!” De for upp till himlen i ett moln, mitt framför ögonen på sina fiender. 13I samma stund blev det en fruktansvärd jordbävning, som fick en tiondel av staden att störta samman. 7 000 människor dödades i jordbävningen, och de som överlevde darrade av skräck och hyllade himlens Gud.
14Det andra veropet är över, men det tredje är snart på väg.
Den sjunde ängeln blåser i sin trumpet
15Den sjunde ängeln blåste i sin trumpet och starka röster hördes från himlen. De sa:
”Kungamakten över världen
tillhör nu vår Herre och hans Smorde,
och han ska regera i all evighet.”
16De tjugofyra himmelska ledarna, som satt på sina troner inför Gud, föll ner på sina ansikten och tillbad Gud 17och sa:
”Vi tackar dig, Herre Gud, Allsmäktig,
du som är och som var,
för att du har tagit makten,
din stora makt, och ska regera.
18Folken rasade i vrede,
men nu har din vrede kommit.
Det är dags för de döda att dömas.
Du ska belöna dina tjänare profeterna
och de heliga och dem som fruktar ditt namn,
både små och stora.
Och du ska förgöra dem som förgör jorden.”
19Sedan öppnades Guds tempel i himlen, och där inne kunde man se förbundsarken[e]. Det blixtrade och mullrade av åska, och det blev jordbävning och stora hagel föll.
Footnotes
- 11:1 Johannes fick i uppdrag att mäta och räkna det som skulle skyddas av Gud.
- 11:2 Fyrtiotvå månader, eller 1 260 dagar, är detsamma som 3,5 år, vilket är hälften av 7 (fullkomlighetens tal). Det kan alltså ses som ett symboliskt tal för en begränsad tid, ofta tolkad som tiden för Jesus verksamhet. Samma symbolik återkommer i v. 9 och 11.
- 11:4 Jfr Sak 4:1-14.
- 11:7 Odjuret finns beskrivet i 13:1-10.
- 11:19 Förbundsarken var en guldöverdragen kista, där Israels folk förvarade stentavlorna med förbundsavtalet, dvs. de tio budorden. Jfr 2 Mos 25:10-22.