Guds förbund med Noa
1Gud välsignade Noa och hans söner och sa till dem: ”Var fruktsamma, föröka er och uppfyll jorden!
2Alla vilda djur och fåglar, allt som rör sig på marken, och fiskar i haven kommer att vara rädda och känna skräck för er, för jag har ställt dem under er makt. 3Allt levande som rör sig ska vara er föda, liksom jag gett de gröna växterna. 4Men ät aldrig kött som har blod, dess liv,[a] i sig. 5Ert eget blod[b] ska jag utkräva vedergällning för. Jag ska utkräva den av varje djur, och av människor ska jag utkräva en annan människas liv om någon dödar en annan.
6Den som utgjuter en annan människas blod,
hans blod ska utgjutas av en människa,
för Gud gjorde människan till sin avbild.
7Var fruktsamma, föröka er och bli en stor mängd på jorden!”
Regnbågen
8Sedan sa Gud till Noa och hans söner: 9”Jag upprättar nu ett förbund med er och era ättlingar 10och med alla levande varelser med er, alla fåglar och boskapsdjur och vilda djur, alla som kom ut ur arken. 11Jag ska upprätthålla mitt förbund med er och aldrig mer låta flodvattnen utplåna allt liv och fördärva jorden.”
12Gud sa: ”Jag ska sätta ett tecken på förbundet mellan mig och er och alla levande varelser som är med er för alla kommande generationer: 13min regnbåge sätter jag bland molnen. Den ska vara tecknet för förbundet mellan mig och jorden. 14När jag sänder moln över jorden, kommer regnbågen att synas bland molnen, 15och jag ska komma ihåg mitt förbund med er och med varje levande varelse och aldrig mer låta vattnet övertäcka jorden och utplåna allt liv. 16När regnbågen är i skyn, ska jag komma ihåg det eviga förbundet mellan Gud och alla slags levande varelser på jorden.” 17Och Gud sa till Noa: ”Detta är tecknet på det förbund jag instiftat mellan mig och allt levande på jorden.”
Förbannelse över Kanaan
18Noas tre söner som kom ut ur arken hette Sem, Ham och Jafet. (Ham var Kanaans far.) 19Alla folken på jorden härstammar från dessa Noas tre söner.
20Noa blev lantbrukare och planterade en vingård. 21En dag när han var drucken och låg naken i sitt tält, 22såg Ham, Kanaans far, sin far ligga där naken och gick ut och berättade det för sina två bröder. 23Då tog Sem och Jafet en mantel, höll den över sina axlar och gick in baklänges i tältet och täckte sin fars nakenhet, medan de tittade åt ett annat håll för att inte se sin far naken. 24När Noa vaknade ur sitt rus och fick reda på vad hans yngste son hade gjort honom, 25sa han:
”Kanaan ska vara förbannad
och vara den lägste av sina bröders slavar.”
26Sedan sa han:
”Välsignad är Herren, Sems Gud.
Må Kanaan vara deras slav.
27Må Gud låta Jafet växa och leva tillsammans med Sem
och Kanaan vara deras slav.”
28Noa levde ytterligare 350 år efter floden 29och var 950 år gammal när han dog.