Amos 9

Israels undergång

1Jag såg Herren stå bredvid altaret, och han sa:

”Slå till pelarhuvudena

så att trösklarna skakar

och allt rasar samman över dem som finns där.

Dem som blir kvar ska jag döda med svärd.

Ingen av dem ska kunna fly,

ingen komma undan.

2Även om de så gräver sig ner ända till dödsriket

ska jag få tag i dem och dra upp dem.

Och om de stiger upp till himlen,

ska jag störta ner dem igen.

3Om de gömmer sig på Karmels topp

ska jag söka upp dem och ta dem till fånga,

och om de gömmer sig för mig på havets botten

ska jag befalla sjöormen att bita dem.

4Om de förs bort till fångenskap inför sina fiender

ska jag befalla svärdet att döda dem.

Jag ska låta mina ögon vaka över dem,

inte till deras lycka utan till olycka.”

5När Herren, härskarornas Herre, rör vid jorden,

smälter den,

och alla som bor där sörjer.

Hela jorden reser sig som Nilen

och sänker sig igen, som Egyptens flod.

6Han bygger sin loftgång[a] i himlen,

och sätter upp sitt valv på jorden.

Han kallar på havets vatten

och häller ut det på jordytan.

Herren är hans namn.

7”Är ni inte i mina ögon likvärdiga med nubierna, ni israeliter? säger Herren.

Förde jag inte ut Israel ur Egypten,

filistéerna från Kaftor[b]

och araméerna från Kir?

8Herren, Herren har ögonen

på detta syndiga rike.

Jag ska utplåna det från jordens yta.

Men helt och hållet ska jag inte

utplåna Jakobs ätt, säger Herren.

9Jag har befallt att Israels folk ska skakas

bland alla folk

som man skakar vete i ett såll,

utan att det minsta korn faller till marken.

10Men alla syndare bland mitt folk ska dö för svärd,

dessa som säger:

’Det onda kommer inte att röra oss,

det drabbar inte oss.’

Israel ska byggas upp igen

11Den dagen ska jag åter bygga upp

Davids fallna hydda,[c]

mura igen dess sprickor,

resa upp det som ligger i ruiner

och bygga upp den som i gångna tider,

12så att de kan inta det som är kvar av Edom

och alla de folk över vilka mitt namn har utropats.[d]

Så säger Herren som gjorde allt detta.

13Den tid kommer, säger Herren,

då plöjaren följer tätt efter den som skördar

och vintramparen efter den som sår,

då bergen dryper av druvsaft

och alla höjder flödar över.

14Jag ska låta mitt folk Israel

återvända från exilen.

De ska bygga upp städerna som legat i ruiner

och bo i dem igen,

och de ska plantera vingårdar

och få dricka vin från dem,

anlägga trädgårdar

och njuta av deras frukt.

15Jag ska plantera dem i deras eget land,

och de ska aldrig mer ryckas upp

ur det land som jag har gett dem,

säger Herren, din Gud.”

Footnotes

  1. 9:6 Det hebreiska ordets betydelse är osäker.
  2. 9:7 Syftar sannolikt på Kreta.
  3. 9:11 Eller: fallna tält.
  4. 9:12 Att utropa ens namn över någon var ett sätt att uttrycka äganderätt.