Amos sörjer över Israel
1Hör denna klagosång som jag sjunger om er, ni israeliter:
2Jungfrun Israel har fallit
och kan inte resa sig igen.
Hon ligger övergiven på sin mark,
ingen vill hjälpa henne upp.
3Så säger Herren, Herren:
Den stad som tågar ut med tusen man
ska bara ha hundra kvar,
och den som tågar ut med hundra
ska bara ha tio kvar för israeliterna[a].
4Så säger Herren till israeliterna:
Sök mig, så ni får leva.
5Men sök mig inte i Betel,
gå inte till Gilgal,
färdas inte till Beer Sheva!
För Gilgal måste föras bort i fångenskap,
och Betel ska bli till intet.
6Sök Herren, så ni får leva,
annars ska han gå fram som en eld
över Josefs ätt,
och den ska ingen kunna släcka,
utan den ska förtära Betel.
7Ni förvandlar rätten till malört
och kastar rättfärdigheten till marken.
8Han som gjorde Sjustjärnorna och Orion[b],
han som förvandlar mörkret till morgon
och får dagen att mörkna till natt,
han som kallar på havets vatten
och häller ut det över jordytan,
Herren är hans namn.
9Det är han som låter förödelse blixtra
över fästningen,
förödelse över den befästa staden.
10De hatar rättvisa domare i porten
och ser med förakt på den som talar sanning.
11Därför, ni som trampar på den fattige
och tar ifrån honom hans säd i skatt:
Ni bygger hus av huggen sten
men får aldrig bo i dem,
ni planterar underbara vingårdar
men får aldrig dricka vinet från dem.
12Jag vet att era överträdelser är många
och era synder stora.
Ni förtrycker den rättfärdige,
tar mutor och låter inte de fattiga få sin rätt.
13Därför tiger den förståndige i denna tid,
för det är en ond tid.
14Sök det goda, inte det onda,
så får ni leva!
Då ska Herren, härskarornas Gud,
vara med er,
som ni har sagt att han är.
15Hata det onda och älska det goda!
Låt rätten råda när man dömer i porten!
Då kanske Herren, härskarornas Gud,
ska vara nådig mot det som återstår av Josefs ätt.
16Därför säger Herren, härskarornas Gud, Herren:
Dödsklagan ska höras på alla gator
och verop på alla torg.
Bönderna kallas till att sörja
och de som kan sjunga sorgesång till att klaga.
17I alla vingårdar ska det bli klagan,
när jag går fram bland er, säger Herren.
Herrens dag
18Ve er, som längtar efter Herrens dag!
Varför längtar ni efter den?
Herrens dag är mörker
och inte ljus,
19som när en man flyr för ett lejon
och möter en björn,
kommer hem till sitt hus,
stöder sin hand mot väggen
och blir biten av en orm.
20Ja, Herrens dag blir mörker, inte ljus,
tjockt mörker utan en strimma av ljus.
21Jag hatar, jag avskyr era fester,
jag står inte ut med era högtider.
22Även om ni bär fram
era brännoffer och matoffer till mig
vill jag inte ta emot dem.
Jag vill inte se era gemenskapsoffer av gödkalvar.
23Bort med larmet från dina sånger!
Jag vill inte höra ditt harpospel.
24Låt rätten flöda fram som vatten
och rättfärdigheten som en alltid rinnande ström.
25Frambar ni slaktoffer eller matoffer åt mig
under de fyrtio åren i öknen, ni Israels folk?
26Ni bar väl omkring Sackut, er kung,
och Kevan, er stjärngud,
era avgudabilder som ni gjort åt er själva.[c]
27Därför ska jag föra er bort i fångenskap
bortom Damaskus,
säger Herren, vars namn är härskarornas Gud.”