Ytterligare syner och domsutsagor
1Detta är vad Herren, Herren, visade mig: en korg med mogen frukt. 2Han frågade: ”Vad ser du, Amos?” Jag svarade: ”En korg med mogen frukt.” Då sa Herren: Tiden är nu mogen för mitt folk Israel. Jag vill inte skona dem längre.
3Den dagen, säger Herren, Herren, ska sångerna i palatset förvandlas till klagan. Döda kroppar ska ligga utslängda överallt. – Tystnad![a]
4Lyssna, ni som trampar på de fattiga
och vill utplåna de förtryckta i landet!
5Ni säger:
”När är nymånadsfesten över,
så att vi kan sälja säd,
och sabbaten,
så att vi kan öppna vetesmagasinet?”
Då ska vi minska måtten,
höja priserna
och fuska med vikterna,
6köpa de fattiga för silver
och de hjälpbehövande för ett par skor
och sälja spillsäden som vete.
7Herren har svurit vid Jakobs stolthet: ”Aldrig ska jag glömma något av vad de gjort!
8Skulle inte jorden skälva för det här
och alla som bor där sörja?
Skulle inte hela jorden höja sig som Nilen[b],
röras upp och sjunka igen, som Egyptens flod?
9Den dagen, säger Herren, Herren,
ska jag låta solen gå ner vid middagstid
och lägga jorden i mörker mitt på dagen.
10Jag ska förvandla era fester till sorg
och era sånger till klagan.
Jag ska klä allas höfter i säcktyg
och raka allas huvuden.
Jag ska låta det bli som sorgetiden efter den ende sonen
och låta det sluta som en bitter dag.
11Den tid kommer, säger Herren, Herren,
när jag sänder hungersnöd över landet,
inte en hunger efter bröd, inte en törst efter vatten,
utan efter att få höra Herrens ord.
12De ska irra från hav till hav,
driva omkring från norr till öster
och söka efter Herrens ord
utan att finna det.
13Den dagen ska vackra flickor och unga män
mattas av törst,
14de som svär vid Samariens skuld
och säger: ’Så sant din gud lever, Dan!’
och: ’Så sant Beer Shevas starkhet[c] lever!’
De ska falla för att aldrig mer resa sig.”