Matthew 5

Bergspredikan

Verklig lycka

(Luk 6:20-23)

1En dag när Jesus såg folkmassorna gick han upp på ett berg och satte sig ner. Hans lärjungar kom till honom, 2och han började undervisa dem. Han sa:

3”Lyckliga^[a] är de som är fattiga i anden,

för dem tillhör himmelriket.

4Lyckliga är de som sörjer,

för de ska bli tröstade.

5Lyckliga är de ödmjuka,

för de ska få ärva jorden.

6Lyckliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdighet,

för de ska bli mättade.

7Lyckliga är de barmhärtiga,

för de ska få barmhärtighet.

8Lyckliga är de renhjärtade,

för de ska få se Gud.

9Lyckliga är de som strävar efter frid,

för de ska kallas Guds barn.

10Lyckliga är de som förföljs för rättfärdighetens skull,

för dem tillhör himmelriket.

11Lyckliga är ni när man hånar och förföljer er, ljuger och säger allt ont om er för min skull. 12Jubla och var glada, för ni får en stor lön i himlen. Så förföljde de ju profeterna före er.

Salt och ljus

(Mark 9:50; Luk 11:33; 14:34-35)

13Ni är jordens salt. Men om saltet har förlorat sin kraft, hur får man det salt igen? Det duger inte till något annat än att kastas ut och trampas ner av människorna. 14Ni är det ljus som lyser upp världen. En stad uppe på ett berg kan inte gömmas. 15När man tänder en lampa ställer man inte ett sädesmått över den. En lampa ställer man i ett lampställ så att den lyser för alla i huset. 16På samma sätt ska ert ljus lysa för människorna, så att de ser allt gott ni gör och hyllar er Fader i himlen.

Jesus och lagen

(Luk 16:17)

17Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Nej, jag har inte kommit för att upphäva dem utan för att uppfylla dem. 18Sannerligen^[b] säger jag er: inte en enda bokstav, inte minsta prick i lagen ska förgås så länge himlen och jorden finns kvar, inte innan allting har inträffat. 19Den som bryter mot minsta lilla bud i lagen och lär andra att göra likadant, han ska kallas som den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär andra att göra det, han ska kallas stor i himmelriket.

20Men jag säger er: om ni inte vida överträffar de skriftlärda och fariseerna^[c] i rättfärdighet, så kommer ni inte in i himmelriket.

Om mord och ovänskap

(Luk 12:58-59)

21Ni har hört att det sades till förfäderna: ’Du ska inte mörda,^[d] och den som mördar någon ska dömas.’ 22Men jag säger er: det räcker med att man blir vred på någon, så ska man dömas. Kallar någon en annan för idiot, så ska han ställas inför domstol, och förbannar någon en annan, så väntar honom Gehennas^[e] eld. 23Om du därför står framför altaret för att bära fram ett offer och så kommer ihåg att någon har något emot dig, 24så lägg ner ditt offer vid altaret och gå och red upp det med honom. Kom sedan och bär fram ditt offer. 25Skynda dig att komma överens med din motpart redan innan ni är framme vid domstolen. Annars kanske han överlämnar dig till domaren, som sedan låter vakten ta hand om dig och sätta dig i fängelse. 26Sannerligen säger jag dig: du slipper inte därifrån förrän du betalt det sista öret.

Om otrohet

(Matt 18:8-9; Mark 9:43-48)

27Ni har hört det sägas: ’Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap.’ ^[f]28Men jag säger: den som ser på en kvinna med begär i blicken har redan varit otrogen med henne i sitt hjärta. 29Om ditt högra öga får dig att synda, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre att en del av din kropp förstörs än att hela du kastas i Gehenna. 30Och om din högra hand får dig att synda så hugg av den och kasta bort den. Det är bättre att en del av din kropp förstörs än att hela du kommer till Gehenna.^[g]

Om skilsmässa

(Matt 19:9; Mark 10:11-12; Luk 16:18)

31Det har sagts: ’Om någon vill skilja sig från sin hustru, så kan han göra det genom att ge henne ett intyg om skilsmässan.’ ^[h]32Men jag säger: Den man som skiljer sig från sin hustru, utan att hon varit otrogen, han blir orsak till att hon verkligen kan bli otrogen. Och den som gifter sig med en frånskild kvinna gör så att hon är otrogen.^[i]

Om löften

33Ni har också hört det sägas till förfäderna: ’Du ska inte bryta en ed som du har svurit, utan du ska hålla allt som du har lovat inför Gud.’ ^[j]34Men jag säger: Svär överhuvudtaget inga eder, varken vid himlen, för himlen är Guds tron, 35eller vid jorden, för jorden är pallen under hans fötter, eller vid Jerusalem, för Jerusalem är den store Kungens stad. ^[k]36Svär inte heller vid ditt huvud, för du kan inte göra ett enda hårstrå vare sig vitt eller svart. 37Säg bara ja eller nej. Det räcker. Tanken att ge mer tyngd åt orden kommer från den Onde^[l].

Om hämnd

(Luk 6:29-30)

38Ni har hört det sägas: ’Öga för öga, tand för tand.’ ^[m]39Men jag säger: Möt inte ont med ont. Slår någon dig på ena kinden, så vänd också fram den andra mot honom. 40Ställs du inför domstol och någon tar ifrån dig din skjorta, så ge honom ytterplagget också. 41Befaller någon dig att gå med honom en mil^[n], så gå två. 42Ge till den som ber dig och vänd inte ryggen åt den som vill låna av dig.

Om att älska sina fiender

(Luk 6:27-28; 6:32-36)

43Ni har hört det sägas: ’Du ska älska din medmänniska^[o] och hata din fiende.’ ^[p]44Men jag säger er: älska era fiender, be för dem som förföljer er. 45Då är ni barn till er Fader i himlen. För han låter solen skina över både onda och goda och regnet falla på både rättfärdiga och orättfärdiga.

46Vad är det för märkvärdigt med att ni älskar dem som älskar er? Gör inte tullindrivare^[q] det också? 47Och om ni hälsar vänligt på era vänner men inte på någon annan, vad är det för märkvärdigt med det? Det gör ju de andra folken också. 48Var fullkomliga som er Fader i himlen är fullkomlig.^[r]