Matthew 21

Jesus rider in i Jerusalem på en åsna

(Mark 11:1-10; Luk 19:28-38; Joh 12:12-15)

1När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget, skickade han iväg två lärjungar 2och sa till dem: ”Gå till byn som ligger framför er. Där kommer ni genast att hitta ett åsnesto stå bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem, 3och om någon frågar vad ni håller på med, så säg bara: ’Herren behöver dem och kommer snart att lämna tillbaka dem.’ ”

4Genom detta gick det i uppfyllelse som förutsagts genom profeten:

5”Säg till dotter Sion^[a]:

’Se, din kung kommer till dig,

ödmjuk och ridande på en åsna,

ja, på ett åsneföl.’ ”^[b]

6De båda lärjungarna gjorde som Jesus hade befallt dem och 7tog med åsnan och fölet till honom. Sedan lade de sina mantlar på åsnorna, och Jesus satt upp. 8Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, och andra skar kvistar från träden och strödde ut på vägen. ^[c]9Och allt folket, både de som gick framför Jesus och de som gick efter, ropade:

”Hosianna^[d], Davids Son!”

”Välsignad är han som kommer i Herrens namn!”

”Hosianna i höjden!”

10Det blev stor uppståndelse i hela Jerusalem när han red in, och människorna frågade: ”Vem är han?” 11Folkmassan svarade då: ”Det är profeten Jesus från Nasaret i Galileen.”

Jesus rensar templet

(Mark 11:15-19; Luk 19:45-47; Joh 2:13-16)

12Sedan gick Jesus in i templet och drev ut alla köpmännen och deras kunder ur templet. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stånden för dem som sålde duvor. ^[e]13Och han sa till dem: ”Det står skrivet: ’Mitt hus ska kallas ett bönehus.’ Men ni gör det till ett rövarnäste.”^[f]

14Nu kom många blinda och förlamade fram till honom på tempelplatsen, och han botade dem. 15Men när översteprästerna och de skriftlärda såg dessa märkliga under och små barn som ropade på tempelområdet: ”Hosianna, Davids Son”^[g], blev de upprörda och frågade honom: ”Hör du inte vad barnen ropar?” 16”Jo”, svarade Jesus. ”Men har ni inte läst:

’Av barns och småbarns mun

har du gjort en lovsång till dig^[h]?’ ”

17Sedan lämnade han dem och gick ut ur staden till Betania, där han stannade över natten.

Jesus förbannar fikonträdet

(Mark 11:12-14; 11:20-24)

18När Jesus på morgonen var på väg tillbaka till staden blev han hungrig. 19Han fick då syn på ett fikonträd vid vägen, gick fram för att se om det fanns någon frukt på det men det fanns bara blad.^[i] Då sa han till trädet: ”Aldrig mer ska du bära frukt!” Och genast vissnade fikonträdet.

20Lärjungarna blev alldeles häpna och frågade: ”Hur kom det sig att fikonträdet vissnade så fort?”

21Då sa Jesus till dem: ”Sannerligen säger jag er: om ni tror och inte tvivlar, kan ni också göra så här med fikonträdet, och mer än så. Ni kan till och med säga till det här berget: ’Upp med dig och kasta dig i havet’ och det kommer att göra det. 22Ni kan få vad som helst som ni ber om i era böner, om ni bara tror.”

De judiska ledarna ifrågasätter Jesus fullmakt

(Mark 11:27-33; Luk 20:1-8)

23När Jesus hade kommit till tempelplatsen och höll på att undervisa där, kom översteprästerna och folkets ledare fram till honom. De frågade: ”Vad har du för fullmakt att göra detta, och vem har gett dig den fullmakten?” 24Jesus sa: ”Jag vill också ställa en fråga till er. Om ni svarar på den, ska jag tala om för er vad jag har för fullmakt att göra detta.” 25”Varifrån kom Johannes dop, från himlen eller från människor?”

De började genast diskutera med varandra och sa: ”Om vi säger att det var från himlen, så kommer han att fråga varför vi inte trodde på honom. 26Men om vi säger att det var från människor, då kommer vi att få vara rädda för folket. Alla anser ju att Johannes var en profet.” 27Därför svarade de till slut: ”Vi vet inte.”

Då sa Jesus till dem: ”I så fall säger inte jag heller vad jag har för fullmakt att göra detta.”

Liknelsen om de två sönerna

28”Men vad säger ni om det här? En man hade två söner, och en dag sa han till den ene: ’Gå ut och arbeta i vingården idag.’ 29’Det vill jag inte’, svarade sonen, men efter ett tag ändrade han sig och gick ändå. 30Sedan sa fadern likadant till den andre, och han svarade: ’Javisst, far, det ska jag göra.’ Men han gick aldrig. 31Vilken av dessa två lydde sin far?” De svarade: ”Den förste naturligtvis.”

Då sa Jesus till dem: ”Sannerligen säger jag er: tullindrivare och prostituerade ska gå före er till Guds rike. 32Johannes kom ju och visade er rättfärdighetens väg, men ni trodde inte på honom. Tullindrivarna och de prostituerade trodde däremot på honom. Men trots att ni såg detta ångrade ni er inte och började tro på honom.

Liknelsen om mannen som arrenderade ut sin vingård

(Mark 12:1-12; Luk 20:9-19)

33Hör nu på en annan liknelse. En jordägare planterade en vingård. Han byggde en mur runt omkring den och grävde en grop där han kunde pressa druvorna. Han byggde också ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut vingården till några lantbrukare medan han själv reste bort. 34När det så blev dags att skörda, sände han några tjänare till lantbrukarna för att hämta den del av skörden som var hans.

35Men lantbrukarna tog fast tjänarna, misshandlade en, dödade en annan och stenade en tredje. 36Då sände jordägaren dit ännu fler tjänare, men samma sak hände igen. 37Till slut sände ägaren sin son, för han tänkte: ’Honom ska de väl ändå visa respekt för.’

38Men när lantbrukarna fick se sonen, sa de till varandra: ’Här kommer arvtagaren. Kom så dödar vi honom och lägger beslag på den själva!’ 39Så tog de fast sonen, släpade ut honom ur vingården och dödade honom.

40Vad ska nu vingårdsägaren göra med dessa lantbrukare när han kommer tillbaka?” 41Översteprästerna och folkets ledare svarade: ”Han kommer helt säkert att döda dem, och sedan arrenderar han ut vingården till andra som ger honom hans del av skörden när det är dags.”

42Då sa Jesus till dem: ”Har ni aldrig läst i Skrifterna:

’Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna

har blivit en hörnsten.

Det är Herrens verk

och förunderligt i våra ögon.’^[j]

43Därför säger jag er att Guds rike ska tas ifrån er och överlämnas till ett folk som bär dess frukt. 44Den som snubblar på den stenen blir krossad, och den som stenen faller på blir söndersmulad.^[k]”

45När översteprästerna och fariseerna hörde Jesus liknelser, förstod de att det var dem han talade om. 46Därför ville de arrestera honom genast, men de var rädda för folket, som ansåg att Jesus var en profet.