Matthew 10

Jesus utser sina tolv lärjungar

(Mark 3:15-19; Luk 6:14-16; Apg 1:13)

1Jesus kallade nu till sig sina tolv lärjungar och gav dem makt att driva ut orena andar och att bota alla slags sjukdomar och plågor. 2Här är namnen på dessa tolv apostlar: Simon, som kallas Petrus, hans bror Andreas, Sebedaios söner Jakob och Johannes, 3Filippos, Bartolomaios, Tomas, tullindrivaren Matteus, Alfaios son Jakob, Taddaios, 4Simon ”den ivrige”^[a] och Judas Iskariot, som senare förrådde Jesus.

Jesus sänder ut sina tolv lärjungar

(Mark 6:7-13; Luk 9:2-6; 10:4-12)

5Dessa tolv sände Jesus ut, och han befallde dem: ”Gå inte till andra folk eller till någon samarisk stad, 6utan bara till Israels förlorade får. 7Gå och tala om för dem att himmelriket är nära. 8Bota sjuka, väck upp döda, gör spetälska rena och driv ut onda andar. Ge vidare vad ni har fått som gåva. 9Ta inget guld eller silver eller koppar med er, 10och packa ingen väska för vandringen. Ta inte med extra skjortor eller skor och inte heller någon vandringsstav, för arbetaren är värd sin mat.

11Varje gång ni kommer in i en stad eller en by, så sök upp någon som är värdig. Stanna sedan då tills ni fortsätter till nästa stad. 12När ni kommer in i ett hus, hälsa dem, 13och om de är värda att få del av er frid, ska de få den. Men om inte, får ni själva behålla den frid ni önskade dem. 14Tar man inte emot er eller lyssnar till er i en stad eller i ett hem, så gå bara därifrån. Skaka stadens damm av era fötter^[b]. 15Sannerligen säger jag er: det ska bli lättare på domens dag för Sodom och Gomorra^[c] än för en sådan stad.

Jesus varnar för förföljelse

(Mark 13:11-13; Luk 21:12-19)

16Jag sänder er som får in bland vargar. Var därför listiga som ormar och oskyldiga som duvor. 17Akta er för människorna! Ni kommer att arresteras och dras inför domstol och bli piskade i synagogorna^[d]. 18Och ni ska för min skull bli anklagade inför kungar och makthavare och få ställa upp som vittnen inför dem och främmande folk. 19Men när ni ställs inför domstolen behöver ni inte oroa er för hur eller vad ni ska säga, för ni ska få de rätta orden just när ni behöver dem. 20Det är inte ni som ska tala då, utan er Faders Ande talar genom er. 21Syskon ska förråda varandra och låta döda varandra, och föräldrar sina barn. Barn ska göra uppror mot sina föräldrar och ta livet av dem. 22Ni ska bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet ska bli räddad.^[e]

23När ni blir förföljda i en stad så fly till en annan. Sannerligen säger jag er: Människosonen kommer tillbaka innan ni hunnit till alla Israels städer. 24Lärjungen står inte över sin lärare, och en tjänare står inte över sin herre. 25Och en lärjunge får acceptera att det går med honom som med hans lärare, och tjänaren får acceptera att det går med honom som med hans herre. Om nu husets herre har kallats Beelsebul^[f], kommer man naturligtvis att säga samma sak om dem som är medlemmar i hans hushåll.

Var inte rädda

(Luk 12:2-9)

26Men var inte rädda för dem, för det finns ingenting gömt som inte ska komma fram och ingenting dolt som inte ska bli känt. 27Vad jag säger er i mörkret, det ska ni ropa ut i dagsljuset. Och vad jag viskar i era öron, det ska ni ropa ut från hustaken.

28Var inte rädda för dem som kan döda kroppen men inte har makt att göra något mer. Det finns bara en ni ska frukta, han som har makt att förgöra både själ och kropp i Gehenna^[g]. 29En sparv säljs ju för en kopparslant, men ingen av dem faller död till marken utan att er Fader i himlen vet om det. 30Och på er är till och med hårstråna räknade. 31Var alltså inte rädda! Ni är mer värda än alla sparvar tillsammans.

Bekännelse och förnekelse

(Luk 12:51-53; 14:26-27; 17:33)

32Om någon bekänner mig inför människorna, ska jag inför min Fader i himlen bekänna honom. 33Men den som förnekar mig inför människorna ska jag förneka inför min Fader i himlen.

34Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden! Nej, inte fred utan svärd. 35Jag har kommit för att vända

’en son emot sin far,

en dotter emot sin mor,

och en svärdotter emot sin svärmor,

36och en man ska finna fiender i sitt eget hus^[h].’

37Men om någon älskar sina föräldrar mer än mig, är han inte värdig att tillhöra mig. Och om någon älskar sina barn mer än mig, är han inte värdig att tillhöra mig. ^[i]38Den som inte tar sitt kors och följer mig är inte värdig att tillhöra mig. 39Den som finner sitt liv ska förlora det, men den som förlorar sitt liv för min skull ska finna det.

40Den som tar emot er, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot den som har sänt mig. 41Om någon tar emot en profet, därför att han är en profet, så får han samma lön som profeten. Och om någon tar emot en rättfärdig, därför att det är en rättfärdig, får han samma belöning som den människan. 42Den som ger så mycket som bara ett glas kallt vatten till en av dessa minsta, en som är min lärjunge, sannerligen säger jag er: han inte ska gå miste om sin lön.”