Planer på att döda Jesus
(Matt 26:2-5; Mark 14:1-2; Joh 11:45-53)
1Nu närmade sig det osyrade brödets högtid som kallas påsk[a]. 2Översteprästerna och de skriftlärda sökte fortfarande efter ett sätt att bli av med Jesus. De var nämligen rädda för folket.
Judas beslutar att förråda Jesus
(Matt 26:14-16; Mark 14:10-11)
3Då for Satan in i Judas, som kallades Iskariot och som var en av de tolv. 4Judas gick till översteprästerna och officerarna vid tempelvakten för att diskutera med dem hur han skulle kunna förråda Jesus. 5De blev mycket glada och erbjöd honom pengar, 6som han genast accepterade. Sedan sökte han efter ett tillfälle att utan folkets vetskap förråda Jesus.
Lärjungarna förbereder påskmåltiden
(Matt 26:17-19; Mark 14:12-16)
7Så kom det osyrade brödets högtidsdag[b] då påsklammet skulle slaktas. 8Då skickade Jesus iväg Petrus och Johannes och sa: ”Gå och gör i ordning påskmåltiden, så att vi kan äta tillsammans.”
9”Var vill du att vi ska göra det någonstans?” frågade de.
10Han svarade: ”När ni kommer in i staden, kommer ni att möta en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom till det hus som han går in i 11och säg till mannen som äger huset: ’Vår Mästare säger: Var är salen där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar?’ 12Han kommer då att ta med er en trappa upp till ett stort rum som redan är förberett. Gör i ordning måltiden där.”
13Då gick de iväg och fann att allt var precis som Jesus hade sagt, och de ordnade med påskmåltiden.
Jesus och hans lärjungar äter den sista måltiden
(Matt 26:20-29; Mark 14:17-25; 1 Kor 11:23-25)
14När det sedan var dags, slog sig Jesus och hans tolv apostlar ner vid bordet.
15Och han sa till dem: ”Jag har längtat så mycket efter att få äta den här påskmåltiden med er innan mitt lidande börjar. 16För jag säger er nu att jag inte kommer att äta den igen förrän den får sin fullkomning i Guds rike.”
17Sedan tog han en bägare, tackade Gud och sa: ”Ta det här och dela det mellan er. 18Jag säger er att från och med nu ska jag inte dricka av det som vinstocken ger, förrän Guds rike har kommit.”
19Efter det tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav det till dem och sa: ”Detta är min kropp som ska offras för er. Gör detta till minne av mig!”
20Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren och sa: ”Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod som utgjuts för er. 21Men här vid bordet med mig finns hans hand som kommer att förråda mig. [c]22För Människosonen går bort, som det är bestämt, men ve den människa som förråder honom!”
23Då började de fråga varandra vem som skulle kunna göra något sådant.
Vem är störst?
(Matt 20:25-28; 19:28; Mark 10:42-45)
24Sedan började de diskutera med varandra vem av dem som kunde anses vara den störste.
25Då sa han till dem: ”I den här världen uppträder kungarna som herrar över sina folk, och makthavare kallar sig folkets välgörare. 26Men så får det inte vara bland er. Den störste av er ska vara som den yngste, och den som vill vara ledare ska vara de andras tjänare. 27Vem är störst, den som äter vid bordet eller den som tjänar vid bordet? Är det inte den som äter vid bordet? Men jag är här hos er som en tjänare. 28Ni är de som har stannat kvar hos mig under mina prövningar. 29Samma kungliga makt som jag har fått av min Fader i himlen överlämnar jag åt er. 30Och då ska ni få äta och dricka vid mitt bord i mitt rike, och ni ska få sitta på troner och döma Israels tolv stammar.
Jesus förutsäger att Petrus ska förneka honom
(Matt 26:33-35; Mark 14:29-31; Joh 13:37-38)
31Simon, Simon, Satan har begärt att få sålla er som vete. 32Men jag har bett för dig att du inte helt ska tappa tron. Och när du en gång har vänt om, styrk då dina bröder.”
33Simon sa: ”Herre, jag är beredd att både gå i fängelse och dö för dig!”
34Men Jesus sa: ”Petrus, jag säger dig att innan tuppen hinner gala i natt, kommer du tre gånger att ha förnekat att du ens känner mig.”
35Sedan frågade Jesus dem: ”När jag sände ut er, och ni varken hade börs, väska eller skor med er, saknade ni något då?”
”Nej, ingenting”, svarade de.
36”Men nu”, sa han, ”ska den som har börs ta med sig den, och likaså väska. Och om någon inte har något svärd, ska han sälja sin mantel och köpa ett. [d]37För jag säger er att de här orden i Skriften ska gå i uppfyllelse genom mig: ’Han räknades som en syndare’[e]. Ja, allt som har förutsagts om mig ska nu slutföras.”
38”Herre”, svarade de, ”vi har två svärd.”
”Det räcker”, sa Jesus.
Jesus ber i Getsemane
(Matt 26:36-46; Mark 14:32-42)
39Jesus lämnade sedan staden tillsammans med sina lärjungar och gick som vanligt till Olivberget. 40Där sa han till dem: ”Be att ni inte faller för frestelsen!”
41Själv gick han ett stenkast längre bort och föll på knä och bad: 42”Fader, om du vill, låt mig slippa denna bägare! Men låt det bli som du vill, inte som jag vill.”
43Då visade sig en ängel från himlen och gav honom kraft. 44Men i sin ångest bad han allt intensivare, så hans svett föll som blodsdroppar till marken. 45Till slut reste han sig och gick tillbaka till sina lärjungar och såg att de hade somnat, utmattade av sorg. 46Då sa han till dem: ”Hur kan ni sova nu! Stå upp och be att ni inte faller för frestelsen!”
Jesus blir förrådd och arresterad
(Matt 26:47-56; Mark 14:43-50; Joh 18:3-11)
47Medan Jesus fortfarande talade kom en folkhop dit ledd av honom som hette Judas, en av de tolv. Judas gick fram till Jesus för att ge honom en hälsningskyss. 48Men Jesus sa: ”Judas, förråder du Människosonen med en kyss?”
49När de som var med Jesus såg vad som höll på att hända, frågade de: ”Herre, ska vi slå till med våra svärd?” 50Och en av dem slog till översteprästens tjänare och högg av honom högra örat.
51Men Jesus sa: ”Inget mer våld!” Och så rörde han vid mannens öra och helade honom.
52Sedan sa Jesus till de överstepräster och officerare vid tempelvakten och folkets ledare som hade kommit dit för att gripa honom: ”Som med en farlig brottsling har ni kommit med svärd och klubbor för att gripa mig! 53Dag efter dag var jag tillsammans med er i templet utan att ni rörde mig. Men nu är det dags för er att handla, nu har mörkret makten.”
Petrus förnekar att han känner Jesus
(Matt 26:67-75; Mark 14:66-72; Joh 18:15-18; 18:25-27)
54Då grep de Jesus och ledde honom till översteprästens hus, och Petrus följde med på avstånd.
55Inne på gården gjorde de upp en eld och satte sig runt den, och Petrus slog sig ner mitt ibland dem.
56En tjänsteflicka lade då märke till honom i eldskenet och började titta närmare på honom. Sedan sa hon: ”Den där mannen var också tillsammans med honom!”
57Men Petrus nekade och sa: ”Nej, kvinna, jag känner inte den mannen.”
58Efter en stund fick en annan syn på honom och sa: ”Du är också en av dem!”
”Nej, det är jag inte”, svarade Petrus.
59Ungefär en timma senare var det en tredje som påstod: ”Säkert var den där karln med honom, han är ju från Galileen.”
60Men Petrus sa: ”Jag förstår inte vad du menar, människa!” Och just när han sa det gol tuppen.
61I samma stund vände sig Herren om och såg på Petrus, och då kom Petrus ihåg vad Herren hade sagt till honom: ”Innan tuppen gal i natt ska du förneka mig tre gånger.” 62Och han gick ut och grät bittert.
63De män som bevakade Jesus började nu håna och slå honom. 64De band för hans ögon och slog honom och sa: ”Visa att du är en profet! Avslöja vem som slog dig.” 65Och de förolämpade honom på alla möjliga sätt.
Det judiska rådet vill se Jesus dömd till döden
(Matt 26:63-65; Mark 14:61-64; Joh 18:19-21)
66Tidigt nästa morgon samlades folkets ledare och översteprästerna och de skriftlärda. Jesus fördes till rådet. 67De frågade honom: ”Är du Messias? Säg oss som det är!”
Han svarade: ”Om jag säger det, så kommer ni inte att tro mig, 68och om jag börjar fråga er om något kommer ni inte att svara. 69Men från och med nu kommer Människosonen att sitta på Maktens högra sida.[f]”
70Då sa de allihop: ”Alltså är du Guds Son?”
Men Jesus svarade: ”Det är ni själva som säger att jag är det.”
71Då sa de igen: ”Vi behöver väl inga fler vittnen! Nu har vi hört honom säga det själv.”