Luke 17

Om synd, tro och förlåtelse

(Matt 18:6-7; 18:15; 18:21-22; Mark 9:42)

1Jesus sa till sina lärjungar: ”Det är oundvikligt att förförelser kommer, men ve den genom vilken de kommer! 2Det skulle vara bättre för honom att bli kastad i havet med en stor sten runt halsen, än att han ska kunna förföra någon av dessa små. 3Var på er vakt!

Om din medmänniska syndar, så tillrättavisa henne, och förlåt henne om hon ångrar sig. 4Även om hon syndar mot dig sju^[a] gånger om dagen och sju gånger kommer tillbaka och ångrar sig, så ska du förlåta henne.”

5Apostlarna sa till Herren: ”Ge oss mer tro!”

6Herren svarade: ”Om ni hade tro som ett senapsfrö, skulle ni kunna säga till mullbärsträdet där borta: ’Ryck upp dig själv med rötterna och kasta dig i havet!’ Och det skulle lyda er.

Tjänaren som gör sin plikt

7Om någon av er har en tjänare som kommer hem efter att ha plöjt på åkern eller vallat fåren, inte säger ni då till honom: ’Sätt dig genast ned vid bordet och ät!’ 8Nej, ni säger: ’Gör i ordning maten åt mig, fäst upp dina kläder och passa upp mig medan jag äter. Sedan kan du själv äta och dricka.’ 9Man tackar väl inte tjänaren för att han gjorde det han fick order om? 10Detsamma gäller er. När ni gjort allt ni fått befallning om, ska ni säga: ’Vi är bara enkla tjänare, vi har bara gjort vår plikt.’ ”

Jesus botar tio spetälska

11På sin fortsatta vandring mot Jerusalem gick Jesus längs gränsen mellan Galileen och Samarien. 12Där gick han in i en by, och då kom tio spetälska emot honom. De stannade en bit bort 13och ropade: ”Jesus, Mästare, förbarma dig över oss!”

14Då såg han på dem och sa: ”Gå och visa upp er för prästerna!”^[b] Och medan de var på väg dit blev de rena.

15En av dem kom tillbaka till Jesus när han såg att han blivit frisk, och han ropade högt och hyllade Gud. 16Sedan kastade han sig ner framför Jesus med ansiktet mot marken och tackade honom. Den mannen var från Samarien^[c].

17Jesus frågade då: ”Var det inte tio personer som blev rena? Var är de andra nio? 18Är det bara den här främlingen som har kommit tillbaka för att ära Gud?”

19Till mannen sa han: ”Res dig upp och gå. Din tro har gjort dig frisk^[d].”

Guds rike

(Matt 24:28; 24:37-39)

20En gång frågade fariseerna Jesus när Guds rike skulle komma, och han svarade: ”Guds rike kommer inte på ett sätt som man kan se med sina fysiska ögon. 21Man kan inte säga: ’Här är det’, eller: ’Där är det’. Nej! Guds rike är mitt ibland er.^[e]”

22Sedan sa han till sina lärjungar: ”Det ska komma en tid då ni längtar efter att få uppleva en enda av Människosonens dagar men inte får det. ^[f]23Man ska säga till er: ’Där är han’, eller: ’Här är han’. Men gå inte dit, spring inte efter sådant! 24För liksom blixten flammar till över himlen och lyser upp hela horisonten, så ska Människosonen visa sig på sin dag. 25Men dessförinnan måste han lida svårt och förkastas av detta släkte.

26Som på Noas dagar ska det också vara på Människosonens dagar. 27Då åt man och drack och gifte sig och blev bortgift, ända till den dag då Noa gick in i arken och floden kom och utplånade dem allihop.

28Likadant var det på Lots tid.^[g] Människorna åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, 29ända till den dag då Lot lämnade Sodom. Då regnade eld och svavel från himlen och utplånade dem allihop. 30Så ska det vara när Människosonen uppenbarar sig.

31Den dagen får den som är uppe på taket^[h] och har sina ägodelar inne i huset inte gå dit ner för att hämta något, och den som är ute på åkern får inte vända tillbaka. 32Kom ihåg Lots hustru! 33Den som försöker bevara sitt liv ska förlora det, men den som förlorar sitt liv ska bevara det.

34Jag säger er: den natten ska två personer sova i samma säng; den ena tas med, den andra lämnas kvar. 35Två kvinnor ska mala mjöl tillsammans; den ena tas med, den andra lämnas kvar.^[i]”

37Då frågade hans lärjungar: ”Herre, var blir det någonstans?”

Jesus svarade: ”Där kroppen finns, där samlas gamarna.”