Luke 10

Jesus sänder ut sjuttiotvå lärjungar

(Matt 11:21-24)

1Herren Jesus utsåg nu ytterligare sjuttiotvå lärjungar^[a], som han skickade i förväg, två och två, till alla städer och byar som han tänkte besöka.

2Han sa till dem: ”Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han skickar ut fler arbetare på fälten. 3Gå nu, jag sänder er som lamm in bland vargar. 4Ta inte med er någon börs, någon väska och några skor. Och stanna inte på vägen för att hälsa på någon.

5När ni kommer in i ett hus så önska familjen frid. 6Om det då finns någon fridens man där, ska er frid stanna kvar där. Annars får ni den tillbaka. 7Stanna sedan i det huset och låt dem bjuda er på mat och dryck, för arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus.

8När ni kommer in i en stad där man välkomnar er, så ät vad man bjuder er på, 9bota de sjuka och säg till folket: ’Guds rike har kommit nära er.’ 10Men om ni kommer till en stad där man inte vill ta emot er, så gå ut på gatorna och säg: 11Till och med dammet från era gator vill vi skaka av från våra fötter mot er. Men en sak ska ni veta: Guds rike har kommit nära. 12Jag säger er, att det ska bli lättare för Sodom^[b] på den dagen än en sådan stad.

13Ve dig, Korasin, och ve dig, Betsaida! För om de under som gjorts hos er hade gjorts i Tyros och Sidon^[c], hade de för länge sedan omvänt sig och suttit i säck och aska. 14Men på domens dag ska både Tyros och Sidon få det lindrigare än ni. 15Och du, Kafarnaum, du ska väl inte bli upphöjt till himlen? Nej, ner till dödsriket ska du störtas.

16Den som lyssnar till er, han lyssnar till mig, och den som avvisar er, han avvisar mig. Men den som avvisar mig, han avvisar honom som har sänt mig.”

De sjuttiotvå kommer tillbaka

(Matt 11:25-27; 13:16-17)

17De sjuttiotvå kom sedan glada tillbaka och berättade: ”Herre, till och med de onda andarna lyder oss i ditt namn.”

18Han sa till dem: ”Jag såg Satan falla ner från himlen som en blixt. 19Jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och stå emot fiendens alla styrkor. Inget ska skada er. 20Men gläd er inte över att de onda andarna lyder er, utan över att era namn är skrivna i himlen.^[d]”

21I samma stund fylldes Jesus av innerlig glädje genom den heliga Anden och sa: ”Jag prisar dig, Fader, du som är Herre över himlen och jorden, för att du har dolt detta för de lärda och kloka, men visat det för dem som är som barn. Ja, Fader, så har du bestämt.

22Min Fader har överlämnat allt åt mig. Ingen vet vem Sonen är, utom Fadern, och ingen vet vem Fadern är, utom Sonen och de som Sonen vill uppenbara honom för.”

23Sedan vände han sig till lärjungarna och sa enbart till dem: ”Lyckliga är de ögon som får se vad ni ser. 24Jag säger er, att många profeter och kungar har velat se och höra det som ni nu får se och höra, men de fick aldrig göra det.”

Den goda samariern

(Matt 22:34-40; Mark 12:28-31)

25En dag kom en laglärd för att sätta dit Jesus genom en fråga. Han sa: ”Mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?”

26Jesus svarade: ”Vad säger lagen? Vad kan du läsa där?”

27Mannen svarade: ” ’Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela din kraft och av hela ditt förstånd’, och: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’ ”^[e]

28”Det är riktigt”, sa Jesus till honom. ”Gör det så ska du få leva!”

29Men mannen, som gärna ville visa sin rättfärdighet, frågade Jesus: ”Vem är då min medmänniska?”

30Jesus svarade: ”En man, som var på väg från Jerusalem till Jeriko, blev överfallen av banditer. De slet av honom kläderna och misshandlade honom, gick därifrån och lämnade honom där halvdöd.

31Då råkade en präst komma förbi. Men när han såg mannen ligga där gick han bara åt sidan och fortsatte att gå. 32Så kom också en levit till platsen och såg mannen, och även han gick bara åt sidan och fortsatte att gå.

33Då kom en samarier, som också var på resa, och när han såg mannen fylldes han av medlidande. 34Samariern gick fram till honom, hällde olja och vin på såren och förband dem. Sedan lyfte han upp mannen på sin åsna och förde honom till ett värdshus, där han skötte om honom. 35Nästa dag, när han måste resa vidare, betalade han värdshusvärden två denarer^[f] och sa: ’Var snäll och ta hand om mannen, och om räkningen går på mer än det här, så ska jag betala resten när jag kommer tillbaka.’

36Vilken av dessa tre tycker du var den misshandlade mannens medmänniska?”

37”Den som visade barmhärtighet naturligtvis”, svarade den laglärde.

Då sa Jesus: ”Gå iväg och gör likadant, du också.”

Jesus besöker Maria och Marta

38När Jesus och hans lärjungar fortsatte sin vandring, kom de till en by, där de blev inbjudna av en kvinna som hette Marta. 39Marta hade en syster som hette Maria, som slog sig ner vid Herrens fötter och lyssnade till hans tal.

40Men Marta var stressad av allt hon hade att uträtta. Därför gick hon fram till Jesus och sa: ”Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig till att göra allt arbete själv? Säg till henne att hon kommer och hjälper mig.”

41Men Herren sa till henne: ”Marta, Marta, du gör dig så många bekymmer och oroar dig för så mycket! 42Men det finns bara en sak som behövs. Maria har valt det som är bäst, och det ska inte tas ifrån henne.”