Lamentations 3

Tredje sången om lidande och hopp

1Jag är mannen^[a] som upplevt lidande

under hans vredes gissel.

2Han har drivit mig in i ett mörker

där inget ljus finns.

3Han har vänt sin hand mot mig,

om och om igen, dagen lång.

4Han har slitit sönder mitt kött och min hud

och krossat benen i min kropp.

5Han har byggt en mur omkring mig

och omslutit mig med bitterhet och elände.

6I mörker har han låtit mig bo,

liksom de som är döda sedan länge.

7Han har stängt in mig så att jag inte kan fly,

tunga bojor har han satt på mig.

8Hur jag än klagar och ropar,

vänder han sig bort från min bön.

9Med stenblock har han stängt vägen för mig

och gjort mina stigar oländiga.

10Han lurar på mig som en björn,

som ett lejon i ett gömställe.

11Han har fört mig bort från vägen,

slitit mig i stycken och sedan lämnat mig övergiven.

12Han har spänt sin båge

och riktat den mot mig.

13Pilar från hans koger

har genomborrat mina njurar.

14Jag har blivit till åtlöje för hela mitt folk,

en visa har jag blivit för dem.

15Han har fyllt mig med bitterhet

och gett mig malört att dricka.

16Han har krossat mina tänder med stenar

och trampat ner mig i stoftet.

17All frid har försvunnit ur mitt liv,

och jag har glömt vad lycka är.

18Jag tänkte: ”Nu orkar jag inte mer,

jag hoppas inte längre på något från Herren.”

19Tanken på mitt elände och min hemlöshet

är som malört och gift.^[b]

20Jag blir inte fri från minnena,

jag är bedrövad.

21Min vånda är stor, men jag har inte förlorat hoppet:

22Herrens nåd är det att det inte är slut med oss,^[c]

hans barmhärtighet upphör aldrig.

23Den är ny varje morgon,

stor är din trofasthet.

24”Herren är min andel,” säger jag till mig själv.

Därför vill jag hoppas på honom.

25Herren är god mot dem som väntar på honom,

mot den som söker honom.

26Det är gott att i stillhet

vänta på räddning från Herren.

27Det är nyttigt för en man

att bära ok som ung.

28Må han sitta ensam och i stillhet

när det läggs på honom.

29Må han trycka ansiktet mot marken,

kanske finns det ännu hopp.

30Må han vända kinden

mot dem som slår honom

och bli överöst med hån.

31Herren förkastar inte

för evigt.

32Även om han ger plågor,

så visar han åter barmhärtighet i sin stora nåd.

33För han vill inte ge människorna

plåga och sorg.

34Att man krossar under sina fötter

alla fångarna i landet,

35att man vägrar någon hans rätt inför den Högste,

36att man berövar en människa hennes rätt

– skulle inte Herren se det?

37Vem har kunnat tala och fått det att bli så,

om inte Herren befallt det?

38Kommer inte både ont och gott från den Högstes mun?

39Varför ska då någon levande människa

klaga över sina synder?^[d]

40Låt oss granska vårt sätt att leva, pröva det

och återvända till Herren.

41Låt oss lyfta upp våra hjärtan

och händer till Gud i himlen:

42Vi har syndat och gjort uppror,

och du har inte förlåtit.

43Du har dolt dig i vrede och förföljt oss,

dödat utan förskoning.

44Du har höljt dig i ett moln

som ingen bön kan genomtränga.

45Du har gjort oss till sopor och avfall

bland folken.

46”Alla våra fiender

hångrinar åt oss.

47Skräck och fallgropar möter oss,

förödelse och undergång.”

48Strömmar av tårar flödar från mina ögon,

för dottern mitt folk går under.

49De flödar ur mina ögon

oupphörligen, ändlöst,

50tills Herren blickar ner

och ser det från himlen.

51Det gör mig ont att se

hur de unga kvinnorna i min stad lider.^[e]

52De jagade mig som en fågel,

de som utan orsak var mina fiender.

53De försökte ta mitt liv i en grop

och kastade stenar på mig.

54Vattnet strömmade över mitt huvud,

jag tänkte att nu hade slutet kommit för mig.

55Men nerifrån gravens djup

ropade jag ditt namn, Herre,

56och du hörde min vädjan:

”Stäng inte dina öron för min bön om lindring och hjälp!”

57Du kom nära mig när jag ropade,

och du sa: ”Var inte rädd!”

58Herre, du har tagit dig an mig

och gett lösen för mitt liv.

59Du har sett de oförrätter som begåtts mot mig.

Herre, skaffa mig rätt!

60Du har sett deras hämndlystnad,

alla sammansvärjningar mot mig.

61Du har hört alla deras förolämpningar, Herre,

alla deras sammansvärjningar mot mig,

62allt som mina fiender

viskar och mumlar mot mig dagen lång.

63Se hur de sjunger nidvisor om mig

vare sig de sitter eller står.

64Herre, straffa dem

så som deras gärningar förtjänar.

65Täck deras innersta med en slöja,^[f]

låt din förbannelse komma över dem.

66Förfölj dem i vrede och utplåna dem,

låt dem inte längre finnas under Herrens himmel!