1Varje överstepräst utses bland människor och har i uppdrag att representera andra människor inför Gud. Han bär fram gåvor och offer för människors synder. 2Han kan ha medlidande med de okunniga och vilsegångna, eftersom han själv är svag 3och måste därför bära fram syndoffer både för sig själv och för folket. 4Denna ära är inget som någon själv tar på sig. Man blir kallad av Gud, precis som Aron blev.[a]
5Därför tog inte heller Kristus på sig äran att vara överstepräst. Nej, han fick den av honom som sa till honom:
”Du är min Son.
Idag har jag blivit din Far.”[b]
6På ett annat ställe säger han:
”Du är präst för evigt,
så som Melkisedek.”[c]
7Medan han levde här på jorden grät han och ropade högt och bad till honom som kunde rädda honom från döden. Och han blev bönhörd på grund av sin gudsfruktan. 8Fastän han var Son, lärde han sig att lyda genom det lidande han gick igenom. 9När han blev fullkomnad, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom. 10Gud kallade ju honom till att bli överstepräst, så som Melkisedek.
En mogen tro
11Det finns mycket mer vi kunde säga om det här, men ni är tröga till att lyssna och därför är det svårt att få er att förstå. 12Ni borde vid det här laget kunna undervisa andra, men i stället behöver ni än en gång bli undervisade om grundsatserna i Guds budskap. Ni behöver åter mjölk, inte fast föda! 13Den som fortfarande lever på mjölk är ett spädbarn och kan inte förstå en undervisning om rättfärdighet. 14Den fasta födan däremot är till för vuxna, för dem som genom lång träning har lärt sig att skilja mellan gott och ont.