1Detta är den profetia profeten Habackuk fick i en syn:
Habackuks första klagan
2Hur länge, Herre, ska jag behöva ropa
utan att du lyssnar,
vädja till dig över våldet,
utan att du räddar?
3Varför låter du mig se orätt?
Hur kan du själv se på ofärden?
Fördärv och våld är vad jag har framför mig,
Det råder stridigheter, och konflikter uppstår.
4Därför förlorar lagen sin kraft
och rätten uteblir.
Den onde omringar den rättfärdige,
och rätten förvrängs.
Herrens svar
5”Se er omkring bland folken,
och ni kommer att häpna!
Under er tid ska jag göra något
som ni inte kommer att tro
när man berättar det.
6Se, jag ska resa upp kaldéerna,
det grymma och häftiga folket,
som drar ut över hela jorden
och tar andras hem i besittning.
7De är fruktansvärda och skrämmande,
de bestämmer själva
över sin lag och rätt.
8Deras hästar är snabbare än leoparder
och vildare än vargar om kvällen[a].
Deras ryttare spränger fram i hög fart,
ryttare kommer som flygande fjärran ifrån,
som när en örn slår ner på sitt byte.
9Alla är de redo till våld när de kommer,
stridshären[b] drar fram som en ökenvind
och samlar fångar som sand.
10De gör kungar till åtlöje
och furstar till hån.
De hånskrattar åt varje fästning
och bygger jordvallar
för att inta dem.
11De far vidare som vinden
och försvinner,
dessa som gör sin styrka till sin gud.”
Habackuks andra klagan
12Herre, du finns ju sedan urtiden,
min Gud, min Helige. Vi ska inte dö![c]
Du, Herre, har satt dem till att döma,
du klippa, du har satt dem till att straffa.
13Dina ögon är för rena
för att se på det onda.
Du, som inte står ut med att se på något orätt,
hur kan du stilla se på när den gudlöse
slukar den som är rättfärdigare än han själv?
14Du har gjort människorna lika fiskarna i havet,
lika kräldjuren utan härskare.
15Man drar upp dem alla med krok,
fångar dem med sina garn
och drar in dem i sitt nät.
Så jublar man och gläds,
16offrar åt sina garn
och tänder rökelse åt sitt nät,
för de ger ett liv i överflöd
och en utsökt föda.
17Ska sådana få fortsätta att tömma sina nät[d]
och döda folk utan förskoning?