Exodus 34

De tio buden på nya stentavlor

(5 Mos 10:1-5)

1Herren sa till Mose: ”Hugg ut två nya stentavlor, likadana som de förra. Sedan ska jag på de nya tavlorna på nytt skriva ner samma budord^[a] som på de tavlor du slog sönder. 2Gör dig klar att imorgon bitti komma upp på berget Sinai och möta mig där på toppen av berget. 3Ingen får gå med dig, och ingen får heller vara någonstans på berget. Låt inte heller era får och kor gå och beta i närheten av berget.”

4Mose högg ut två stentavlor, likadana som de första. Tidigt på morgonen steg han sedan upp på berget Sinai som Herren hade befallt honom och han hade tavlorna med sig.

5Då steg Herren ner i molnet och ställde sig nära honom och ropade ut sitt namn Herren^[b]. 6Herren gick förbi Mose och ropade: ”Jag är Herren, Herren den nådige och barmhärtige Guden, som inte lätt blir vred men är rik på nåd och trofasthet. 7Han bevisar sin nåd mot tusenden, han förlåter överträdelse, skuld och synd, men låter inte den skyldige slippa straffet utan låter straffet för fädernas skuld drabba barn och barnbarn ända ner till tredje och fjärde generationen.”

8Mose föll då ner och tillbad 9och sa: ”Om du ser med välvilja på mig, Herre, gå då med oss! Detta är ett motspänstigt och envist folk, men förlåt oss vår skuld och synd och ta emot oss som dina egna!”

10Herren sa: ”Jag ska nu ingå ett förbund med er. Jag ska göra sådana under inför ditt folk som aldrig tidigare gjorts någonstans på jorden. Hela Israels folk som du är mitt ibland ska få se den vördnadsframkallande gärning, som jag, Herren, ska utföra med dig. 11Håll allt som jag befaller idag! Då ska jag fördriva amoréerna, kanaanéerna, hettiterna, perisséerna, hivéerna och jevuséerna för dig.

12Var noga med att inte ingå något förbund med dem som bor i landet, så att ni fångas i en fälla. 13Nej, ni ska riva ner deras altaren, slå sönder deras stenstoder, hugga ner deras asherapålar. ^[c]14Du ska inte tillbe någon annan gud än Herren, för han är en svartsjuk Gud.

15Du ska inte sluta förbund med dem som bor i landet, för när de prostituerar^[d] sig för sina gudar och offrar till dem, kommer de att inbjuda dig och du kommer att äta av offren. 16Om du tar deras döttrar till hustrur åt dina söner, och dessa sedan prostituerar sig för sina gudar, kommer de att förleda dina söner att göra samma sak.

17Gjut inga gudabilder åt dig.

18Fira det osyrade brödets högtid under sju dagar då du äter osyrat bröd, precis som jag har befallt dig. Gör det vid den bestämda tiden i månaden aviv^[e], för det var då du lämnade Egypten.

19Allt förstfött av hankön som kommer ur moderlivet ska tillhöra mig, även boskap och får. 20En förstfödd åsnefåle ska lösas med ett lamm, men om du inte vill lösa in den, ska du bryta nacken av den. Dina förstfödda söner måste allesammans lösas in.

Ingen får komma inför mig tomhänt.

21Du ska arbeta sex dagar och vila på den sjunde, det gäller även under sånings- och skördetiden.

22Du ska fira veckohögtiden^[f] i början av veteskörden och bärgningshögtiden^[g] vid årets slut. 23Tre gånger om året ska varje man hos dig komma inför Herren, Herren, Israels Gud. 24Jag ska fördriva folken för dig och utvidga ditt område. Ingen ska stå efter ditt land när du går fram inför Herren, din Gud, tre gånger om året.

25Du får inte offra blod av mitt offer tillsammans med något syrat och ingenting av påskens offer får lämnas kvar till följande morgon. 26Det bästa av den första skörden på din mark ska du ta med dig till Herrens, din Guds, hus.

Koka inte en killing i dess moders mjölk.^[h]”

27Herren sa till Mose: ”Skriv ner dessa befallningar, för i enlighet med dem har jag ingått ett förbund med dig och med Israel.”

28Mose stannade på berget hos Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och han varken åt eller drack under den tiden. Han skrev ner förbundet, de tio budorden, på stentavlorna. 29När Mose kom tillbaka ner från berget med förbundstecknet, stentavlorna, visste han inte att hans ansikte strålade av att han talat med Herren. 30När Aron och folket i Israel såg Mose och hur hans ansikte strålade, blev de rädda för att gå nära honom. 31Men Mose ropade till sig Aron och folkets ledare och talade med dem. 32Senare kom alla israeliterna fram och han gav dem de budord som Herren hade gett honom uppe på Sinaiberget. 33När Mose hade slutat tala med dem, hängde han en slöja över sitt ansikte, 34men varje gång han trädde fram inför Herren, tog han av slöjan till dess han gick ut igen. När han kom ut igen, talade han om för israeliterna vad Herren hade befallt 35och israeliterna kunde se hur hans ansikte strålade. Sedan hängde han på sig slöjan igen tills nästa gång han skulle tala med Gud.