Sammanfattning av de tio buden
(2 Mos 20:1-21)
1Mose kallade samman hela Israels folk och sa:
Lyssna nu, Israel, till alla de föreskrifter och lagar som jag i dag har gett er! Lär er dem och följ dem noga! 2Herren, vår Gud, ingick ett förbund med oss vid Horeb – 3inte med våra förfäder, utan med oss som lever idag. 4Han talade med er ansikte mot ansikte ur elden där på berget. 5Jag stod där mellan er och Herren för att förmedla Herrens ord, för ni var rädda för elden och gick inte upp på berget. Han sa:
6”Jag är Herren, din[a] Gud, som har lett dig ut ur slaveriet i Egypten.
7Du ska inte ha några andra gudar vid sidan av mig.
8Du ska inte tillverka några avgudar, inga bildstoder som föreställer något i himlen, på jorden eller i vattnet under jorden. 9Du ska inte tillbe eller tjäna sådana, för jag Herren, din Gud, är en svartsjuk Gud som låter straffet för fädernas synder drabba också barn intill tredje och fjärde generationen[b] när man hatar mig. 10Men jag visar nåd mot tusenden när man älskar mig och lyder mina befallningar.
11Du ska inte missbruka Herrens, din Guds, namn, för Herren låter ingen som missbrukar hans namn undgå att bli straffad.
12Var noga med att hålla sabbatsdagen[c] helig, så som Herren, din Gud, har befallt dig. 13Sex dagar ska du arbeta och uträtta dina sysslor, 14men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Du ska inte utföra något arbete på den dagen, varken du eller dina söner eller dina döttrar, dina slavar eller dina slavinnor eller dina oxar, dina åsnor eller all din boskap, inte heller utlänningen som bor hos dig, utan dina slavar och slavinnor ska få vila den dagen precis som du. 15Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten och att Herren förde dig ut därifrån med stor makt och väldiga gärningar. Det är därför Herren, din Gud, befaller dig att fira sabbatsdagen.
16Visa respekt för dina föräldrar, så som Herren, din Gud, har befallt dig. Då ska du få ett långt och lyckligt liv i det land som Herren, din Gud, ger dig.
17Du ska inte mörda.
18Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap.
19Du ska inte stjäla.
20Du ska inte vittna falskt mot en medmänniska.
21Du ska inte ha begär till en annan mans hustru och inte heller avundas honom hans hem och egendom, hans slav eller slavinna, oxe, åsna eller något annat som tillhör honom.”
22Detta är de bud som Herren gav till er alla då ni stod nedanför berget. Han uttalade dem med hög röst ur elden, molnet och det djupa mörkret. Dessa var de enda bud han gav er och han skrev ner dem på två stentavlor och gav dem åt mig.
23Men när ni hörde rösten som kom ur mörkret och såg den väldiga elden uppe på berget, kom alla era stamhövdingar och äldste till mig 24och sa: ”Herren, vår Gud, har visat oss sin härlighet och sitt majestät. Vi har till och med hört hans röst inifrån elden. Nu har vi sett att Gud kan tala med en människa och ändå får människan leva. 25Varför ska vi nu dö? Denna stora eld förbränner oss! Vi kommer säkert att dö om vi hör Herren, vår Gud, tala till oss igen. 26Finns det någon dödlig varelse som har hört den levande Gudens röst inifrån elden som vi har gjort och som fått fortsätta att leva? 27Gå fram du och lyssna till vad Herren, vår Gud, säger och kom sedan och berätta det för oss! Vi ska lyssna och lyda.”
28Herren gick med på er begäran och sa till mig: ”Jag har hört vad folket sa till dig, och det var rätt talat. 29Tänk om de alltid kunde vara lika villiga att lyda mina bud! Då skulle allt gå väl för dem och deras barn i framtiden, generationerna igenom. 30Gå och säg till dem att återvända till sina tält. 31Sedan ska du ställa dig här bredvid mig, så ska jag ge dig alla de bud, lagar och föreskrifter som du ska undervisa dem om och som de sedan ska följa i det land jag ger dem till besittning.”
32Var nu noga med att följa alla de bud som Herren, er Gud, har gett er. Vik inte av åt något håll! 33Följ i allt den väg Herren, er Gud, har befallt er att gå! Då kommer ni att få leva ett långt och lyckligt liv i det land ni nu ska ta i besittning.