Deuteronomy 32

Moses sång

1Lyssna, himmel och jord!

Hör vad jag har att säga!

2Min undervisning ska vara som stilla regn,

den ska falla som dagg,

som fint regn över det spirande gräset,

ja, som rikligt regn över späd grönska.

3Jag ska förkunna Herrens ära

och prisa vår Guds storhet.

4Han är klippan^[a]. Hans verk är fullkomliga.

Allt vad han gör är rätt.

Han är en trofast Gud som aldrig gör något ont,

Han är rättfärdig och rättvis.

5Men hans barn har handlat svekfullt mot honom.

De är en skam och är inte längre hans barn.

De har blivit ett hårdhjärtat och motsträvigt släkte.^[b]

6Är det så ni behandlar Herren?

Du dåraktiga, vettlösa folk!

Är han inte din far som skapade dig?

Är det inte han som har gjort dig och format dig?

7Kom ihåg hur det var förr!

Tänk på tidigare generationer!

Fråga din far,

han ska berätta,

och de gamla,

de ska förklara för dig.

8När den Högste tilldelade folken deras områden

och bestämde gränserna för var de skulle bosätta sig

i enlighet med Israels söners antal^[c],

9då blev hans folk Herrens egendom,

Jakob^[d] hans del.

10Han fann honom i öknen,

i ödslig, ylande ödemark,

han bevarade honom, tog hand om honom

och skyddade honom som sin ögonsten.

11Som när en örn lockar sina ungar ur boet

och svävar över dem,

så bredde han ut sina vingar

och bar honom på sina vingfjädrar.

12Herren ensam ledde honom,

inga andra gudar.

13Han lät honom rida över landets höjder,

äta av markens frukt.

Han gav honom honung ur berget^[e]

och olja från flinthårda klippan,

14gräddmjölk från kor,

fårmjölk och fett från lammen,

baggar och getter från Bashan

och det allra finaste vete.

Druvors blod drack du,

vin av utsökta druvor.

15Men Jeshurun^[f] fick för mycket av det goda och slog bakut.

Du blev övergödd, tjock och trög.

Han övergav sin Gud, sin skapare,

den klippa som räddat honom.

16Folket väckte så hans svartsjuka

med främmande gudar.

De gjorde avskyvärda saker

och han blev vred.

17De offrade till demoner som inte är gudar,

till nya gudar som de inte kände,

gudar som nyss kommit till

som era fäder inte fruktade.

18Du övergav klippan som hade format dig

och glömde den Gud som fött dig.

19Herren såg vad de gjorde och stötte bort dem.

Hans söner och döttrar hade gjort honom vred.

20Han sa: ”Jag ska dölja mitt ansikte för dem.

Sedan får vi se vad som kommer att hända med dem.

De är ett hårdhjärtat släkte,

barn som ingen kan lita på.

21De har gjort mig svartsjuk

genom gudar som inte finns,

de väckte min vrede med värdelösa avgudar.

Nu ska jag göra dem svartsjuka

genom sådana som inte är ett folk.

Jag ska göra dem arga på ett folk som saknar förstånd.

22Min vrede har tänt en eld.

Den brinner ända nere i dödsrikets djup,

den förtär jorden och dess skördar

och den sätter bergens grunder i lågor.

23Jag ska överhopa dem med olyckor

och skjuta mina pilar på dem.

24Jag ska fördärva dem genom hunger,

brännande feber och dödande pest.

Jag ska skicka vilda djur som sliter dem i stycken

och giftiga ormar ska kräla på marken.

25På gatorna ska deras barn dödas av svärd

och i husen ska man sätta skräck i dem,

i unga män och kvinnor,

spädbarn och åldringar.

26Jag hade bestämt mig

för att skingra dem

och utplåna minnet av dem.

27Men jag fruktade fiendens hån,

att motståndarna skulle ta miste och säga:

’Det var vi och vår styrka, inte Herren som gjorde det!’ ”

28De är ett dåraktigt folk,

helt utan förstånd.

29Om de ändå vore visa!

Då skulle de förstå detta

och hur det kommer att sluta för dem.

30Hur kunde en enda man jaga bort dem i tusental

och två män få tiotusen på flykt,

om inte deras klippa hade övergett dem,

om inte Herren hade utlämnat dem?

31Andras klippa är inte som vår klippa.

Det erkänner till och med fienden.

32Deras vin kommer från Sodom och från Gomorras fält.

Deras druvor är förgiftade druvor, klasar av bitterhet,

33och deras vin är ormgift,

kobrors dödliga gift.

34”Men jag har allting i säkert förvar,

förseglat i mina förråd.

35Hämnden är min

och jag ska straffa dem

när tiden är inne,

när de vacklar.

Olycka väntar dem

och deras dom ska snart komma över dem.”

36Herren ska skaffa rätt åt sitt folk^[g]

och ha medlidande med sina tjänare,

när han ser att deras kraft är uttömd och ingen återstår,

varken slav eller fri.

37Då ska han fråga:

”Var är nu deras gudar, klippan de sökte sin tillflykt hos?

38Var är de gudar

som åt fettet av deras offer

och drack vinet av deras dryckesoffer?

Låt dem hjälpa er,

låt dem erbjuda er skydd!

39Ser ni inte nu att jag ensam är Gud?

Jag dödar och jag ger liv.

Jag sårar och jag helar.

Ingen kommer undan min hand.

40Jag lyfter handen mot himlen och svär:

Så sant som jag lever i evighet

41ska jag vässa mitt blixtrande svärd och hålla dom.

Jag ska hämnas på mina ovänner

och straffa dem som hatar mig.

42Mina pilar ska bli berusade av blod,

av blod från de slagna och de fångna.

Mitt svärd ska äta sig mätt på kött,

på fiendens stolta ledare.”

43Gläd er, ni folk, tillsammans med hans folk,^[h]

för han hämnas sina tjänares blod,

han tar hämnd på sina fiender,

han försonar sitt land och sitt folk.

44Mose kom tillsammans med Hosea^[i], Nuns son, och framförde hela denna sång för folket. 45När Mose hade avslutat sitt tal till hela Israel, 46sa han till dem: ”Tänk nu på alla de ord jag har talat till er idag, lägg dem på hjärtat, och lär era barn att troget lyda allt som står i denna lag! 47Det är inga tomma ord, det betyder livet för er. Genom att lyda dem kommer ni att få ett långt liv i det land som ni nu ska ta i besittning på andra sidan floden Jordan.”

Mose får veta att han snart ska dö

48Samma dag sa Herren till Mose: 49”Gå upp i Avarimbergen på berget Nebo som ligger i Moabs land mitt emot Jeriko och se ut över Kanaans land därifrån, det land som jag ska ge Israels folk. 50Där uppe på berget måste du dö och förenas med dina fäder på samma sätt som din bror Aron dog på berget Hor och förenades med dem. 51Detta ska ske därför att ni var trolösa mot mig inför Israels folk vid Merivas källor i Kadesh i öknen Sin^[j] och inte höll mig helig bland israeliterna. 52Framför dig ska du på avstånd se det land som jag ska ge Israels folk, men själv ska du inte få gå in i det.”