Daniel 4

1Jag, Nebukadnessar, levde i lugn och ro i mitt palats och hade framgång. 2Då fick jag en dröm som skrämde mig. Jag blev förfärad av drömbilder på min bädd och av syner jag såg. 3Jag gav en befallning att alla visa män i Babylon skulle hämtas till mig för att tyda drömmen. 4När magikerna, besvärjarna, astrologerna och teckentydarna kom och jag berättade drömmen för dem, kunde de inte säga vad den betydde. 5Till slut kom Daniel till mig, han som kallas Belteshassar efter min gud. Han har heliga gudars ande i sig. Jag berättade drömmen även för honom.

6”Belteshassar, du den främste bland mina magiker, jag vet att heliga gudars ande bor i dig och att ingen hemlighet är för svår för dig. Det här såg jag i min dröm, tala om för mig vad det betyder: 7Jag låg på min bädd och såg ett träd mitt på jorden. Det var mycket högt. 8Trädet växte sig så stort och högt att det nådde upp till himlen, och det syntes till världens ände. 9Dess lövverk var vackert, och det gav mycket frukt, tillräckligt för alla att äta. Markens djur fann skugga under det, fåglar byggde bo på dess grenar, och alla varelser fick sin föda av det.

10Då fick jag se, där jag låg på min bädd, en helig väktare komma ner från himlen. 11Han ropade högt: ’Hugg ner trädet! Skär av grenarna, slit av löven och sprid ut frukten, så att djuren som håller till under det flyr, liksom fåglarna från dess grenar. 12Men lämna kvar stubben med rötterna i jorden, i markens gräs, fastbunden med en kedja av järn och koppar.

Han ska fuktas av himlens dagg och leva med djuren bland vegetationen på jorden. 13Han ska förvandlas och få ett djurs sinne. Så ska sju år^[a] gå.

14Detta har väktarna bestämt, och denna dom har de heliga tillkännagett. För de som lever ska inse att den Högste råder över människors riken och kan ge dem till vem han vill och sätta den lägsta till härskare över dem.’

15Så var den dröm, som jag, kung Nebukadnessar, hade. Tala nu om för mig, Belteshassar, vad den betyder! Ingen av de visa i mitt rike kan tyda den åt mig, men du kan, för heliga gudars ande är i dig.”

Daniel tyder drömmen

16Daniel, som kallades Belteshassar, blev för en stund förvirrad och förskräckt av sina tankar. Men kungen sa till honom: ”Belteshassar, låt inte drömmen och dess betydelse skrämma dig!” Belteshassar svarade: ”Min herre, om drömmen ändå kunde gälla dina fiender, och dess innebörd dina motståndare! 17Trädet som du såg växa så stort och högt, med en topp som nådde upp till himlen, synligt över hela världen, 18och som hade ett vackert lövverk och som gav mycket frukt, tillräckligt för alla att äta, under vilket markens djur levde och på vars grenar fåglar bodde – 19det är du själv, o kung. Du har vuxit dig så stor och stark att din makt når ända upp till himlen, och du regerar ända ut till världens ände.

20Kungen såg en helig väktare komma ner från himlen och säga: ’Hugg ner trädet och förstör det, men lämna stubben med rötterna kvar i jorden, i markens gräs, fastbunden med en kedja av järn och koppar. Han ska fuktas av himlens dagg och leva med markens djur, tills sju år har gått.’ 21Det här är tydningen, o kung, och detta är vad den Högste har beslutat att låta drabba dig, min herre och kung: 22Du kommer att drivas bort från mänskliga boningar och få bo bland markens djur, äta gräs som oxar och fuktas av himlens dagg. Så ska det vara under sju år, tills du har insett att den Högste regerar över människors riken och ger dem åt vem han vill. 23Men befallningen att lämna kvar stubben med rötterna betyder att du ska få tillbaka ditt rike igen, när du har insett att det är himlen som regerar. 24Lyd därför mitt råd, o kung, gör dig av med din synd genom att göra det som är rättfärdigt och med din skuld genom att vara barmhärtig mot de fattiga! Då kan det hända att din framgång får bestå.”

Drömmen går i uppfyllelse

25Allt detta drabbade kung Nebukadnessar. 26Tolv månader senare gick kungen omkring på taket till sitt palats i Babylon 27och sa för sig själv: ”Är inte detta det stora Babylon, som jag själv har byggt till ett kungligt residens, med min mäktiga kraft, till mitt majestäts ära!”

28Medan orden fortfarande var på hans läppar, kom en röst från himlen: ”Kung Nebukadnessar, detta är bestämt för dig: Ditt rike har tagits ifrån dig. 29Du ska drivas bort ur människors närhet och få bo bland markens djur och äta gräs som oxarna. Så ska sju år gå, tills du inser att den Högste regerar över människors riken och ger dem åt vem han vill.”

30I samma stund gick orden i uppfyllelse. Nebukadnessar blev bortförd och fick äta gräs som oxarna, och hans kropp fuktades av himlens dagg. Hans hår växte och blev långt som en örns fjädrar och hans naglar som fågelklor.

31Men när den tiden hade gått, lyfte jag, Nebukadnessar, min blick mot himlen. Mitt förstånd återvände, och jag prisade den Högste och lovade och ärade honom som lever i evighet.

Hans välde är ett evigt välde,

hans rike varar från generation till generation.

32Alla jordens invånare

är att betrakta som ingenting.

Han gör vad han vill

med både himlens krafter och jordens folk.

Ingen kan hindra honom eller säga:

”Vad har du gjort?”

33Samtidigt som jag fick tillbaka mitt förstånd, fick jag också tillbaka min härlighet och glans, till ära för mitt rike. Mina rådgivare och stormän sökte upp mig, jag fick tillbaka min tron och blev till och med mäktigare än tidigare. 34Jag, Nebukadnessar, prisar nu och upphöjer och ärar himlens kung, för allt som han gör är sant och rätt. Han har makt att krossa de högmodiga.