Elia
(1 Kung 17:11—2 Kung 2:18)
Elia förutsäger en lång torrperiod
1Elia från Tishbe i Gilead talade till kung Achav: ”Så sant som Herren, Israels Gud lever, han som jag tjänar, kommer det inte att falla vare sig dagg eller regn under dessa år annat än på mitt ord!”
2Därefter kom Herrens ord till Elia: 3”Gå österut och göm dig vid bäcken Kerit, öster om Jordan. 4Drick vattnet i bäcken, och jag har befallt korparna att förse dig med mat.”
5Elia gjorde som Herren hade sagt, gick till Kerits bäck öster om Jordan och slog läger där. 6Korparna kom med bröd och kött varje morgon och kväll, och han drack ur bäcken.
7Men efter någon tid torkade bäcken ut, för det regnade inte någonstans i hela landet.
Ett under med olja och mjöl
8Herrens ord kom då till Elia: 9”Gå till Sarefat i närheten av Sidon och stanna där. Där finns en änka som jag har befallt att ge dig mat.”
10Elia gick alltså till Sarefat. När han kom fram till stadsporten, fick han se en änka som gick och samlade ved och han bad henne hämta lite vatten att dricka.
11När hon gick för att hämta vattnet, ropade han efter henne att också ta med en bit bröd till honom. 12”Så sant Herren, din Gud, lever: jag har inte har en enda brödbit”, svarade hon. ”Jag har bara en handfull mjöl kvar och lite olja i krukan. Jag skulle just samla ihop lite ved för att laga en måltid åt mig och min son, för att sedan kommer vi att dö.”
13”Var inte rädd”, sa Elia till henne. ”Gå och gör som du säger, men baka först en liten brödkaka åt mig och kom till mig med den. Sedan kan du baka åt dig och din son. 14Herren, Israels Gud, säger att mjölet i din kruka inte ska ta slut, inte heller oljan i din kanna, tills Herren sänder regn över jorden.”
15Hon gick och gjorde som Elia hade sagt till henne, och både hon och hennes familj och Elia hade sedan mat att äta varje dag. 16Mjölet i krukan tog inte slut, inte heller oljan i kannan, precis som Herren hade sagt genom Elia.
Elia uppväcker en liten pojke
17Men en tid senare blev sonen till kvinnan som ägde huset sjuk. Han blev allt sämre och till sist slutade han andas. 18”Du gudsman, vad är det du har gjort mot mig?” sa hon till Elia. ”Har du kommit för att påminna mig om mina synder och döda min son?”
19”Ge din son åt mig”, svarade Elia. Han tog pojken ur hennes famn och bar upp honom i övre våningen till rummet där han bodde. Han lade pojken på sin säng 20och ropade till Herren: ”Herre, min Gud, varför har du gjort så illa och dödat sonen till denna änka, som jag bor hos?”
21Sedan sträckte han ut sig över barnet tre gånger och ropade till Herren: ”Herre, min Gud, låt honom få liv igen!”
22Herren hörde Elias bön, och pojken fick liv på nytt. 23Elia tog pojken och bar honom ner från det övre rummet och lämnade honom till modern. ”Se! Din son lever!” sa han. 24Kvinnan sa till Elia: ”Nu är jag övertygad om att du är en gudsman och att det du säger är sanning som kommer från Herren.”