Salomos hustrur förleder honom
1Kung Salomo älskade många utländska kvinnor vid sidan om faraos dotter, kvinnor från Moab, Ammon, Edom och Sidon och från hettiterna. 2De var folk om vilka Herren hade sagt till israeliterna: ”Ni ska inte beblanda er med dessa folk, eftersom de förleder er, så att ni fäster er vid deras avgudar.” Ändå höll sig Salomo till dem i kärlek. 3Han hade 700 hustrur av kunglig härkomst och 300 bihustrur. De förledde honom 4och när han började bli äldre, fick de honom att tillbe andra gudar. Han höll sig inte längre helhjärtat till Herren, sin Gud, som hans far David hade gjort. 5Salomo tillbad Astarte, sidoniernas gudinna, och Milkom, ammoniternas vidrige gud. 6Alltså gjorde Salomo det som var ont i Herrens ögon och han följde inte Herren i allt som hans far David hade gjort. 7Han byggde till och med en offerplats på berget öster om Jerusalem åt Kemosh, moabiternas vidrighet, en annan åt Molok[a], ammoniternas vidrighet, 8och likadant för alla sina utländska hustrur som tände rökelse och offrade till sina gudar.
9Herren blev mycket vred på Salomo för att han hade avfallit från Herren, Israels Gud, som två gånger hade uppenbarat sig för honom 10och varnat honom för att tillbe andra gudar. Men Salomo hade inte rättat sig efter Herrens befallning 11och därför sa Herren till honom: ”Eftersom det förhåller sig så här med dig och du har inte hållit mitt förbund och inte heller levt efter mina lagar, ska jag ta riket från dig och ge det åt en av dina tjänare. 12Men för din far Davids skull ska jag inte göra det medan du lever. Jag ska ta riket från din son, 13men inte hela. För min tjänare Davids skull och för min utvalda stad Jerusalems skull ska han få behålla en av stammarna.”
Salomos fiender
14Herren såg till att Salomo fick en motståndare i edoméen Hadad som tillhörde den edomitiska kungafamiljen.
15Tidigare när David hade stridit mot Edom, hade Joav, överbefälhavaren för hans här, dragit upp för att begrava dem som dött och han hade då tagit livet av alla män i Edom. 16Joav och israeliterna stannade sex månader för att utplåna alla män i Edom. 17Men Hadad som bara var en pojke flydde till Egypten tillsammans med några edoméer som varit hans fars tjänare. 18De begav sig från Midjan till Paran där de tog med sig ytterligare några män och gick till Egypten. Där tog farao, kungen av Egypten, emot dem och gav Hadad ett hus med mark och även underhåll.
19Farao såg med stor välvilja på Hadad och gav honom en syster till drottning Tachpenes som hustru. 20Tachpenes syster födde åt honom en son, Genuvat, som Tachpenes lät växa upp i faraos palats tillsammans med faraos egna söner. 21Men när Hadad i Egypten fick höra att både David[b] och överbefälhavaren Joav var döda, bad han farao om tillåtelse att få vända tillbaka till sitt eget land.
22Farao frågade honom: ”Vad är det du saknar här, eftersom du vill tillbaka hem?” ”Ingenting, men jag vill ändå resa hem igen”, svarade han.
23Ännu en av Salomos fiender som Gud lät resa upp var Reson, Eljadas son, som hade flytt från sin herre Hadadeser, kungen i Sova. 24Reson hade blivit ledare för ett gäng banditer efter att David slog ner dem[c]. De drog iväg och bosatte sig i Damaskus och tog kontrollen över staden. 25Under hela Salomos livstid var Reson Israels fiende och utgjorde ytterligare ett problem för honom vid sidan av Hadad. Reson härskade i Aram och var alltså Israels fiende.
26En annan upprorsmakare var Salomos tjänare, Nevats son, Jerobeam från Sereda i Efraim. Hans mor hette Serua och var änka. 27Detta är bakgrunden till hans uppror mot kungen: Salomo höll på att bygga upp Millo och reparerade murarna i sin far Davids stad. 28Jerobeam var en duktig arbetare och när Salomo upptäckte hur bra denne unge man arbetade, gjorde han honom ansvarig för det arbete som Josefs stam skulle utföra.
29En dag när Jerobeam var på väg från Jerusalem, träffade han profeten Achia från Shilo som var klädd i en alldeles ny mantel. De två var ensamma på fältet. 30Achia tog då sin mantel och rev den i tolv delar 31och sa till Jerobeam: ”Ta tio av de här bitarna, för Herren, Israels Gud, säger: ’Jag ska ta kungariket ur Salomos hand och ge dig tio av stammarna. 32Men jag ska lämna kvar en stam åt honom för min tjänare Davids skull och för Jerusalems skull, den stad som jag har utvalt bland alla Israels stammar. 33De har övergett mig och börjat tillbe Astarte, sidoniernas gudinna, Kemosh, Moabs gud, och Milkom, ammoniternas gud. De har inte vandrat på mina vägar och inte gjort vad som är rätt inför mig. De har inte följt mina lagar och föreskrifter så som hans far David gjorde.
34Men jag ska inte ta hela riket från Salomo nu. För min tjänare Davids skull, honom som jag utvalde därför att han höll mina bud och lagar, ska jag låta Salomo regera under resten av sitt liv. 35Men jag ska ta riket från hans son och ge dig tio stammar. 36Hans son ska få behålla en stam, så att min tjänares Davids lampa kan fortsätta att brinna inför mig i Jerusalem, den stad som jag har utvalt åt mitt namn. 37Jag ska låta dig regera över allt du önskar; du ska bli kung över Israel. 38Om du lyder vad jag befaller dig och vandrar på mina vägar och gör vad som är rätt inför mig och håller mina stadgar och bud som min tjänare David gjorde, då ska jag vara med dig och jag ska bygga åt dig ett kungahus som består så som jag byggde åt David och jag ska ge Israel åt dig. 39Jag ska förödmjuka Davids ättlingar, dock inte för alltid.’ ”
40Salomo försökte döda Jerobeam, men han flydde till Shishak, kungen i Egypten. Där stannade Jerobeam tills Salomo var död.
Salomo dör
(2 Krön 9:29-31)
41Salomos historia i övrigt, vad han gjorde och hans visdom finns nedtecknat i Salomos krönika.
42Salomo regerade över hela Israel i Jerusalem i fyrtio år. 43Sedan dog han och gick till vila hos sina fäder och begravdes i sin far Davids stad. Hans son Rehabeam blev kung efter honom.