Juda och Jerusalem döms tillsammans med andra folk
Juda uppmanas till bättring
1Församla er som halm, kom samman,
du folk utan skamkänsla,
2innan beslutet verkställs
och dagarna flyger förbi som agnar,[a]
innan Herrens brinnande vrede kommer över er,
innan Herrens vredes dag kommer över er.
3Sök Herren, alla ödmjuka i landet,
som lyder hans bud.
Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet.
Kanske får ni då skydd på Herrens vredes dag.
Filistéen
4Gaza ska bli övergivet,
Ashkelon läggas i ruiner,
Ashdods befolkning förjagas mitt på dagen,
och Ekron ryckas upp med rötterna.
5Ve er som bor utmed kusten, ni keretéer[b]!
Herrens ord är emot er,
Kanaan, filistéernas land, och jag ska utplåna dig,
så att ingen lämnas kvar.
6Kustlandet ska bli betesmark,
där herdarna har sina brunnar[c]
och fåren sina fållor.
7Det ska tillhöra dem
som är kvar av Judas stam.
Där ska de finna betesmarker,
och i husen i Ashkelon
ska de lägga sig om kvällen,
för Herren, deras Gud, ska ta sig an dem
och upprätta dem på nytt.
Moab och Ammon
8”Jag har hört Moabs hån
och ammoniternas smädelser,
när de har hånat mitt folk
och kränkt deras land.
9Därför, så sant jag lever,
säger härskarornas Herre, Israels Gud:
Moab ska bli som Sodom
och ammoniterna som Gomorra,
ett nässelsnår och en saltgrop,
en ödemark för evigt.
De av mitt folk som är kvar ska plundra dem,
återstoden av mitt folk ska få dem till arvedel.”
10Detta får de för sitt högmod,
för de har hånat och föraktat
härskarornas Herres folk.
11Herren ska sätta skräck i dem
och få alla jordens gudar att krympa[d].
Alla folken i kustländerna ska tillbe honom,
var och en på sin ort.
Kush
12”Också ni, kushiter,
ska genomborras av mitt svärd.”
Assyrien
13Han ska sträcka ut sin hand mot norr
och förgöra Assyrien.
Han ska omvandla Nineve till en ödemark,
torr som en öken.
14Där ska hjordar lägga sig,
och alla slags vilda djur.
Pelikaner och trappar
ska övernatta på dess pelarhuvuden,
och deras skrin eka genom fönstren.
På tröskeln ser man förödelse,
och cederpanelen är blottad.[e]
15Detta är den jublande staden
som levde så tryggt
och sa till sig själv:
”Det finns ingen som är som jag.”
Se hur den nu har blivit ödelagd,
ett tillhåll för vilda djur!
Alla som går förbi
visslar och viftar med händerna.
Footnotes
- 2:2 I satsen som kapitlet börjar med är grundtextens innebörd osäker fram till första hälften av v. 2.
- 2:5 Kretas befolkning.
- 2:6 Eller: …där keretéerna bor….
- 2:11 Det hebreiska ordets betydelse är osäker.
- 2:14 Grundtextens innebörd är osäker i en stor del av versen. T.ex. är det osäkert vilka fåglar som avses, i stället för ”förödelse” har Septuaginta och Vulgata korp (…en korp kraxar på tröskeln…), och särskilt osäker är versens slut.