Guds löfte till Israels folk
1Jag talar sanning i Kristus och ljuger inte. Mitt eget samvete och den heliga Anden försäkrar att det är så här: 2Mitt hjärta är fyllt av sorg och ständig ångest. 3Jag skulle önska att jag själv var fördömd och skild från Kristus, om det bara kunde hjälpa mina bröder, mina landsmän. 4De är israeliter, de har fått rätten att bli hans barn och få del av hans härlighet. De har fått förbunden, lagen, tempeltjänsten och löftena. 5De är ättlingar till våra förfäder[a], och från dem härstammar Kristus själv som människa, han som är över allting, Gud välsignad i evighet, amen.
6Guds ord har ju inte blivit om intet. Israel[b] är nämligen inte alla som härstammar från Israel. 7På samma sätt är inte alla Abrahams efterkommande hans barn. Det sägs ju: ”Det är bara Isaks efterkommande som ska räknas som dina ättlingar.” [c]8Det är, med andra ord, inte de barn som föds enligt naturens lagar som är Guds barn, utan de som är födda enligt löftet räknas som hans efterkommande. 9Löftet var detta: ”Nästa år vid den här tiden kommer jag, och då ska Sara ha en son.”[d]
10Men inte bara det, Rebecka fick två barn med en och samme man, vår far Isak. 11Redan innan de hade gjort vare sig gott eller ont – för att Guds val skulle stå fast 12och gärningar inte skulle betyda något, utan bara han som kallar – sades det till Rebecka: ”Den äldre ska tjäna den yngre.” [e]13Så är det också skrivet: ”Jag älskade Jakob men hatade Esau.”[f]
14Men vad innebär då detta? Är Gud orättvis? Nej, naturligtvis inte! 15Han säger ju till Mose:
”Jag ska förbarma mig över vem jag vill,
och jag ska visa medlidande med vem jag vill.”[g]
16Det beror inte på människans vilja eller strävan utan på Guds nåd.
17I Skriften sägs det nämligen till farao:
”Jag har låtit dig uppstå just med avsikten
att jag ville visa min makt genom dig,
för att mitt namn skulle bli förkunnat överallt på jorden.”[h]
18Gud förbarmar sig alltså över vem han vill, och han gör hjärtat hårt hos vem han vill.[i]
Gud är fri att välja sitt folk
19Nu kanske någon säger: ”Varför anklagar han oss då? Vem kan sätta sig upp mot hans vilja?”
20Men vem tror du att du är som försöker kritisera Gud? Inte kan väl det skapade säga till den som har skapat det: ”Varför gjorde du mig så här?” 21Har inte en krukmakare rätt att av samma lerklump göra en vacker prydnadskruka och en annan för vardagsbruk? 22Då har väl Gud rätt att visa sin vrede och sin makt, men ändå tills vidare ha tålamod med dem som är bestämda till att gå under? 23Och kanske ville han göra sin härlighet känd för dem som han i förväg har bestämt ska få del av hans barmhärtighet och härlighet? 24Till det har han även kallat oss, både judar och andra folk.
25Det sägs så här genom Hosea:
”De som inte var mitt folk, ska jag nu kalla mitt folk,
och de som jag förut inte älskade, ska jag nu älska.”[j]
26Och:
”Där det sades till dem:
’Ni är inte mitt folk’,
ska de kallas ’Den levande Gudens barn’.”[k]
27Jesaja utropar om Israel:
”Även om israeliterna är talrika som havets sand,
ska bara en rest av dem bli räddad,
28för Herren ska döma alla människor,
snabbt och en gång för alla.”[l]
29Jesaja säger också på ett annat ställe:
”Om härskarornas[m] Herre inte hade lämnat någon avkomma åt oss,
hade vi blivit som Sodom
och skulle likna Gomorra.”[n]
Israels folk vägrar att tro
30Vad ska vi då säga om detta? Jo, att människor från andra folk, som inte ens strävade efter rättfärdighet, nu har fått den, en rättfärdighet genom tro. 31Men Israel, som strävade efter en rättfärdighet genom lagen, nådde ingen. 32Varför? Därför att de inte strävade efter den genom tron utan genom gärningar. De har snubblat över den stötesten, 33som Skriften talar om:
”Se! Jag lägger i Sion en stötesten
och en klippa som man faller på.
Men den som tror på honom ska inte stå där med skam.”[o]
Footnotes
- 9:5 Jfr 1 Mos 32:27-28.
- 9:6 Jakob kallades också Israel. Jfr 1 Mos 32:27-28.
- 9:7 Se 1 Mos 21:12.
- 9:9 Se 1 Mos 18:10,14.
- 9:12 Se 1 Mos 25:23.
- 9:13 Se Mal 1:2-3.
- 9:15 Se 2 Mos 33:19.
- 9:17 Se 2 Mos 9:16.
- 9:18 Enligt Andra Moseboken var det Gud som gjorde faraos hjärta hårt, så att han kunde sända plågorna över Egypten.
- 9:25 Se Hos 2:23.
- 9:26 Se Hos 1:10.
- 9:28 Se Jes 10:22-23. Den grekiska översättningens formulering avviker i små detaljer från texten i Jesaja.
- 9:29 Det hebreiska ordet Sevaot , som kan översättas härskarorna, har i den grekiska texten inte översatts utan bara transkriberats Sabaot.
- 9:29 Se Jes 1:9.
- 9:33 Se Jes 8:14; 28:16.