Mark 5

Jesus befriar en man som är besatt av onda andar

(Matt 8:28-34; Luk 8:26-37)

1Så kom de över till andra sidan sjön, till området kring Gerasa^[a]. 2När Jesus steg ur båten kom en man emot honom från gravplatsen. Han var besatt av en oren ande 3och levde bland gravarna. Numera gick det inte att binda honom ens med kedjor. 4Man hade flera gånger försökt binda både hans händer och fötter, men varje gång hade han slitit sönder kedjorna och fotbojorna. Ingen kunde rå på honom. 5Dag och natt höll han till bland gravarna eller uppe bland bergen och skrek och skar sönder sig själv med stenar.

6Mannen hade fått syn på Jesus redan då han var långt borta och kom nu rusande och föll ner för honom. 7”Lämna mig ifred, Jesus, du den högste Gudens Son! Svär inför Gud att inte plåga mig!” skrek han, 8för Jesus hade just befallt: ”Far ut ur mannen, du orena ande.”

9Jesus frågade nu: ”Vad heter du?” Han svarade: ”Jag heter legion^[b], för vi är många.” 10Och gång på gång bad han att Jesus inte skulle köra bort dem ifrån området.

11Där gick en stor svinhjord och betade på berget. 12Andarna tiggde därför och bad: ”Skicka iväg oss till svinen, så att vi kan fara in i dem”, 13och Jesus lät dem få som de ville. Då lämnade de orena andarna mannen och for in i svinen, och hela hjorden på omkring 2 000 svin störtade utför bergssluttningen och drunknade i sjön.

14Herdarna som vaktat svinen sprang till staden och till landsbygden och berättade alltihop, och folket gick då ut för att ta reda på vad som hade hänt. 15När de kom fram till Jesus fick de se mannen som varit besatt av legionen sitta där, påklädd och fullständigt normal, och de blev förskräckta. 16Ögonvittnena berättade vad som hade hänt med den besatta mannen och hur det hade gått för svinen. 17Men då bad folket Jesus att lämna deras område.

18När han steg i båten, bad mannen som varit besatt att han skulle få följa med Jesus. 19Men Jesus ville inte ta med honom. ”Gå hem till de dina”, sa han, ”och berätta för dem vad Herren har gjort med dig, och hur han förbarmade sig över dig.”

20Då gick mannen iväg och berättade i hela Tiostadsområdet^[c] vad Jesus hade gjort med honom. Alla häpnade.

Jesus botar en kvinna med blödningar och uppväcker en död flicka

(Matt 9:18-26; Luk 8:41-56)

21När Jesus hade åkt tillbaka till andra sidan sjön, samlades mycket folk omkring honom. Och medan han var där på stranden, 22kom en synagogföreståndare som hette Jairos dit. Så fort han fick syn på Jesus, föll han ner framför honom 23och vädjade: ”Min lilla dotter håller på att dö. Jag ber dig, kom och lägg händerna på henne så att hennes liv kan räddas.” 24Jesus gick genast med honom, följd av mycket folk som trängde på från alla håll.

25Där fanns också en kvinna, som under tolv års tid lidit av blödningar. 26Hon hade plågats mycket och behandlats av många läkare, men trots att hon gjort slut på allt hon ägde, hade hon inte blivit bättre, utan snarare sämre. 27Nu hade hon hört om Jesus och trängde sig fram bakom honom i folksamlingen och rörde vid hans mantel, 28för hon sa: ”Om jag bara får röra vid hans kläder så kommer jag att bli frisk.” 29Och så snart hon rört vid honom, stannade blödningen och hon kände att hon var befriad från sitt lidande.

30Jesus märkte genast att det hade gått ut kraft från honom, och han vände sig om och frågade: ”Vem rörde vid mina kläder?”

31Hans lärjungar sa till honom: ”Folk tränger ju på från alla håll, självklart måste någon ha rört vid dig!” 32Men Jesus såg sig omkring för att få reda på vem som hade gjort det.

33Kvinnan blev förskräckt,^[d] eftersom hon visste vad som hade hänt med henne, men hon kom darrande fram och föll ner för Jesus och berättade hur allt hade gått till. 34Då sa Jesus till henne: ”Min dotter, din tro har gjort dig frisk^[e]. Gå i frid! Bli helad från ditt lidande!”

35Medan Jesus fortfarande talade, kom det en budbärare från synagogföreståndarens hus och meddelade: ”Din dotter har dött. Det är ingen idé att du stör Mästaren längre.” 36Men Jesus brydde sig inte om deras ord, utan sa till synagogföreståndaren: ”Var inte rädd! Tro bara.” 37Sedan lät han bara Petrus, Jakob och Johannes, Jakobs bror, följa med.

38När de kom fram till synagogföreståndarens hem, såg Jesus en upprörd skara som grät och klagade högljutt. 39Och han gick in till dem och sa till dem: ”Varför gråter ni och är så upprörda? Flickan är inte död, hon sover.” 40Då hånskrattade de åt honom, men han körde ut dem allihop och tog med sig flickans föräldrar och lärjungarna och gick in i rummet där flickan låg. 41Så tog han flickan i handen och sa till henne: ”Talita koum!^[f]” (det betyder: Lilla flicka, jag säger dig, ställ dig upp!) 42Och flickan, som var tolv år gammal, reste sig genast upp och började gå omkring. De blev mycket häpna, 43men Jesus förbjöd dem att berätta för någon vad som hade hänt. Sedan sa han åt dem att ge flickan något att äta.