Mark 15

Det judiska rådet vill se Jesus dömd till döden

(Matt 27:1-2; 27:11-14; Luk 23:1-5; Joh 18:28-38)

1Tidigt nästa morgon samlades översteprästerna och folkets ledare och de skriftlärda – hela rådet^[a] – och fattade ett beslut. Sedan lät de binda Jesus och förde bort honom och överlämnade honom till Pilatus.^[b]

Jesus förhörs av Pilatus

2Pilatus frågade honom: ”Är du judarnas kung?” Men Jesus svarade: ”Det är du själv som säger det.”

3Sedan anklagade översteprästerna honom för en rad olika brott, 4och Pilatus frågade honom: ”Varför säger du ingenting? Du hör ju hur mycket de anklagar dig för!”

5Men till Pilatus stora förvåning svarade Jesus inget mer.

Pilatus dömer Jesus till döden

(Matt 27:15-26; Luk 23:13-25; Joh 18:39—19:16)

6Vid påskhögtiden brukade Pilatus alltid frige en fånge åt dem, vem som helst som de ville ha fri. 7Just då satt en man fängslad som hette Barabbas. Han hade tillsammans med några andra begått mord under ett uppror.

8Folket började nu samlas inför Pilatus för att be honom göra som han brukade.

9”Vill ni att jag ska släppa judarnas kung?” frågade Pilatus. 10Han visste mycket väl att översteprästerna hade överlämnat Jesus åt honom för att de var avundsjuka på Jesus.

11Men översteprästerna hetsade upp folket och fick dem att kräva att Barabbas skulle friges istället.

12Pilatus frågade då igen: ”Vad ska jag då göra med den här mannen som ni kallar judarnas kung?”

13”Korsfäst honom!” ropade de tillbaka.

14”Men vad har han gjort för ont?” frågade Pilatus.

Då ropade de ännu högre: ”Korsfäst honom!” 15Till slut gav Pilatus efter och släppte Barabbas, eftersom han ville göra som folket krävde. Men Jesus lät han piska och överlämnade honom sedan till att korsfästas.

De romerska soldaterna hånar Jesus

(Matt 27:27-31; Joh 19:2-3)

16Soldaterna ledde först in Jesus på gården till landshövdingens residens, där hela vaktstyrkan kallades samman. 17De klädde på honom en purpurröd^[c] mantel och vred ihop en krona av törnen som de satte på honom. 18”Leve judarnas kung!” ropade de. 19De slog honom i huvudet med en käpp, spottade på honom och föll på knä för att hylla honom.

20Efter att ha hånat honom tog de av honom den purpurröda manteln, satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att korsfästas.

Jesus korsfästs

(Matt 27:32-44; Luk 23:26-43; Joh 19:17-24)

21En man, Simon från Kyrene^[d], far till Alexandros och Rufus, var på väg in från landsbygden, och honom tvingade de att bära Jesus kors.

22De förde Jesus till den plats som kallas Golgota (vilket betyder Skalleplatsen). 23Där gav man honom vin blandat med myrra,^[e] men han ville inte ha det. 24Sedan korsfäste de honom och delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem.

25Klockan var runt nio på morgonen^[f] när han korsfästes. 26Ovanför honom hade man satt upp en skylt med texten: Judarnas kung, för att visa vad han anklagades för.

27Samtidigt med Jesus blev också två brottslingar korsfästa, en på var sida om honom. ^[g]29Och de som gick förbi hånade Jesus och skakade på huvudet och sa: ”Se där ja! Var det inte du som skulle riva ner templet och bygga upp det igen på tre dagar? 30Rädda dig själv nu och kliv ner från korset!”

31Även översteprästerna och de skriftlärda gjorde sig lustiga över honom och sa till varandra:

”Han var bra på att rädda andra, men han kan inte rädda sig själv! 32Skulle han vara Messias, Israels kung? Ja, om vi får se honom kliva ner från korset, då ska vi tro på honom!”

Också de som var korsfästa tillsammans med honom hånade honom.

Jesus dör på korset

(Matt 27:45-56; Luk 23:44-49; Joh 19:28-30)

33När klockan var tolv blev det mörkt över hela jorden, och mörkret varade ända fram till klockan tre. 34Vid tretiden ropade Jesus med hög röst: ”Eloi, Eloi, lema sabachtani?” (det betyder: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?”)^[h]

35Några av dem som stod där i närheten hörde det och sa: ”Hör, han ropar på Elia!” 36En av dem sprang bort och fyllde en svamp med surt vin, och satte den på en käpp och höll upp den så att han kunde dricka. ”Låt oss se om Elia kommer och tar ner honom!”, sa han.

37Men Jesus ropade högt och slutade att andas^[i]. 38Då brast förhänget i templet^[j] i två delar, uppifrån och ända ned.

39När den romerska officeren, som stod framför honom, såg på vilket sätt Jesus gav upp andan, ropade han: ”Den mannen var verkligen Guds Son!”

40Några kvinnor stod också en bit bort och såg på. Bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var mor till Jakob den yngre och Joses, och Salome. 41De hade följt Jesus och hjälpt honom då han var i Galileen. Där fanns också många andra kvinnor som följt med Jesus till Jerusalem.

Jesus begravs

(Matt 27:57-61; Luk 23:50-56; Joh 19:38-42)

42Detta hände på fredagen, förberedelsedagen, alltså dagen före sabbaten^[k]. Och när kvällen^[l] närmade sig 43var Josef från Arimataia, en respekterad medlem av rådet som väntade på Guds rike, modig nog att gå till Pilatus och be att få ta hand om Jesus kropp.

44Pilatus hade svårt att tro att Jesus redan var död, så han kallade till sig officeren för att fråga honom om Jesus verkligen redan hade dött. 45När officeren bekräftade det, lät han Josef ta kroppen.

46Josef köpte linnetyg, tog ner Jesus, lindade honom i tyget och lade honom i en grav som var uthuggen i berget. Sedan rullade han en sten framför ingången till graven. 47Både Maria från Magdala och Maria, Joses mor, såg var Jesus kropp lades.