John 20

Jesus uppstår från de döda

(Matt 28:1-8; Mark 16:1-8; Luk 24:1-12)

1Tidigt på morgonen efter sabbaten medan det fortfarande var mörkt, kom Maria från Magdala till graven och upptäckte att stenen var borta från ingången. 2Hon sprang då genast därifrån och sa till Simon Petrus och den lärjunge som Jesus älskade^[a]: ”De har flyttat bort Herren från graven och vi vet inte var de har lagt honom!”

3Petrus och den andre lärjungen gav sig då iväg till graven. 4Båda sprang men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom dit först. 5Han böjde sig ner och tittade in och såg linnesvepningen ligga där men han gick inte in. 6Sedan kom Simon Petrus och han gick in i graven. Han såg också linnesvepningen som låg där 7och dessutom den duk som hade täckt Jesus huvud. Den låg inte tillsammans med svepningen utan var hoprullad och låg för sig. 8Då gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde 9för ännu hade de inte förstått av Skriften att Jesus måste uppstå från de döda.

Jesus visar sig för Maria från Magdala

(Matt 28:9-10; Mark 16:9-11)

10Lärjungarna gick sedan hem till sig. 11Men Maria stod och grät utanför graven och medan hon grät, lutade hon sig in. 12Då fick hon se två vitklädda änglar sitta där Jesus kropp hade legat, en vid huvudändan och en vid fotändan.

13Änglarna frågade henne: ”Varför gråter du, kvinna?”

Hon svarade: ”De har flyttat bort min Herre och nu vet jag inte var de har lagt honom.”

14När hon hade sagt detta, vände hon sig om och fick se Jesus stå där men förstod inte att det var han.

15Jesus frågade henne: ”Varför gråter du, kvinna? Vem letar du efter?” Men hon trodde att det var trädgårdsmästaren och därför svarade hon: ”Om det är du som har burit bort honom, så tala om för mig var du har lagt honom så att jag kan hämta honom!”

16Då sa Jesus till henne: ”Maria!” Och genast vände hon sig mot honom och sa: ”Rabbouni!” (det är hebreiska och betyder ”Mästare”)^[b].

17Men Jesus sa: ”Håll inte fast mig^[c], för jag har ännu inte återvänt till min Fader! Men gå till mina bröder och säg till dem att jag ska återvända till min Fader och er Fader, min Gud och er Gud!”

18Maria från Magdala gick då till lärjungarna och talade om för dem att hon hade sett Herren och hon berättade vad han hade sagt.

Jesus visar sig för sina lärjungar

(Matt 28:16-20; Mark 16:14-18; Luk 24:36-49)

19Samma dag, den första dagen i veckan, samlades lärjungarna på kvällen bakom låsta dörrar av rädsla för judarna. Då stod plötsligt Jesus mitt ibland dem och sa till dem: ”Frid åt er alla!” 20Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna gladde sig när de fick se Herren.

21Jesus sa till dem igen: ”Frid åt er alla! Så som Fadern har sänt mig, sänder jag nu er.” 22Sedan andades han på dem och sa: ”Ta emot den heliga Anden! ^[d]23Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, men om ni binder någon i hans synder så är han bunden.^[e]”

Jesus visar sig för Tomas

24En av de tolv, Tomas som kallades Tvillingen, hade inte varit med de andra när Jesus kom. 25De andra lärjungarna sa till honom: ”Vi har sett Herren!” Men Tomas svarade: ”Om jag inte får se hålen efter spikarna i hans händer och får ta på såren med mina fingrar och om jag inte får röra vid såret i hans sida med mina händer så kan jag inte tro.”

26En vecka senare^[f] var hans lärjungar samlade igen och då var Tomas tillsammans med dem. Och trots att dörrarna var låsta, stod då Jesus plötsligt mitt ibland dem och sa: ”Frid åt er alla!” 27Sedan sa han till Tomas: ”Ta på mina händer här med ditt finger! Rör vid min sida med din hand! Tvivla inte utan tro!”

28Tomas sa till honom: ”Min Herre och min Gud!”

29Men Jesus sa till honom: ”Du tror därför att du har sett mig. Lyckliga är de som inte har sett men ändå tror.”

Bokens syfte

30Jesus lärjungar såg honom göra många andra tecken förutom dem som är nedtecknade i den här boken. 31Men dessa är nedskrivna för att ni ska tro att Jesus är Messias, Guds Son och för att ni ska få liv i hans namn genom att tro på honom.