John 1

Gud blev människa

1I början fanns Ordet^[a]. Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. 2Han fanns hos Gud i början. 3Genom honom blev allting till, och utan honom blev ingenting till av det som finns till. 4I honom fanns livet, och livet var människornas ljus. 5Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit^[b] det.

6Det kom en man, sänd av Gud, som hette Johannes, 7för att vittna om ljuset, så att alla skulle kunna komma till tro genom honom. 8Själv var han inte ljuset. Han var bara den som skulle vittna om ljuset. 9Det sanna ljuset, han som är hela mänsklighetens ljus, skulle nu komma in i världen.

10Han var i världen, och genom honom hade världen blivit till, men världen kände inte igen honom. 11Han kom till det som var hans eget, och hans egna tog inte emot honom. 12Men åt alla som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn 13och som inte är födda genom blod, eller köttets vilja, eller av någon mans vilja, utan av Gud.

14Och Ordet blev människa och levde bland oss. Vi såg hans härlighet, den härlighet som den ende Sonen har fått av sin Fader. Han var full av nåd och sanning.

15Johannes vittnar om honom och ropar: ”Det var om honom jag sa: ’Han som kommer efter mig är före mig, för han fanns till före mig.^[c]’ ”

16Av hans fullhet har vi alla fått ta emot nåd och åter nåd. 17Lagen gavs genom Mose, men genom Jesus Kristus kom nåden och sanningen. 18Ingen har någonsin sett Gud, men hans ende Son, som själv är Gud^[d] och är vid Faderns sida, han har gjort honom känd.

Johannes döparen talar om Jesus

(Matt 3:1-12; Mark 1:2-8; Luk 3:1-18)

19Detta var Johannes vittnesbörd när judarna hade skickat präster och leviter från Jerusalem, för att fråga honom vem han var. 20Johannes döparen bekände, utan att förneka bekände han: ”Jag är inte Messias.”

21”Vem är du då?” frågade de. ”Är du Elia^[e]?”

”Nej”, svarade han, ”det är jag inte.”

”Är du profeten^[f]?”

”Nej”, svarade han.

22Då sa de: ”Vem är du då? Något svar måste vi ha att ge till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?”

23Han svarade: ”Jag är en röst som ropar i ödemarken: ’Bana väg för Herren!^[g]’ som profeten Jesaja har sagt.”

24De som hade sänts ut av fariseerna 25frågade honom nu: ”Varför döper du om du varken är Messias eller Elia eller profeten?”

26Johannes svarade dem: ”Jag döper i vatten, men mitt ibland er står en som ni inte känner. 27Han är den som kommer efter mig, och jag är inte ens värdig att knyta upp hans sandalremmar.^[h]”

28Detta hände i Betania, på andra sidan Jordanfloden, där Johannes döpte.

Jesus är Guds lamm

29Nästa dag såg han Jesus komma emot honom och sa: ”Där är Guds lamm, som tar bort världens synd. 30Det var honom jag talade om när jag sa: ’Han som kommer efter mig är före mig, för han fanns till före mig.’ 31Jag kände honom inte, men för att han ska uppenbaras för Israel har jag kommit för att döpa i vatten.”

32Johannes vittnade: ”Jag såg Anden komma ner från himlen som en duva och stanna kvar över honom. 33Jag kände honom inte, men han som sände mig för att döpa i vatten sa till mig: ’Den du ser Anden komma ner och stanna kvar över är den som döper i den heliga Anden.’ 34Jag har sett det och vittnat att han är Guds Son^[i].”

De första lärjungarna

35Dagen efter stod Johannes döparen där igen med två av sina lärjungar, 36och när Jesus kom gående förbi såg Johannes på honom och sa: ”Där är Guds lamm!”

37De båda lärjungarna hörde detta och började följa Jesus. 38När Jesus då vände sig om och såg att de följde efter honom, frågade han dem: ”Är det något ni vill?”

De svarade: ”Rabbi (det betyder mästare), var bor du?”

39Då sa Jesus: ”Kom med mig och se.” Och så gick de med honom till den plats där han bodde. Det var runt fyra-tiden på eftermiddagen, och de stannade sedan hos honom den dagen. 40Den ene av de två som hade hört vad Johannes sa och sedan följt efter Jesus var Andreas, Simon Petrus bror.

41Denne letade först reda på sin bror Simon och sa till honom: ”Vi har funnit Messias” (Messias betyder Kristus). ^[j]42Och han tog med sig honom till Jesus. Jesus såg då på honom och sa: ”Du är Simon, Johannes son. Men du ska kallas Kefas (det betyder Petrus).^[k]”

43Dagen därpå tänkte Jesus gå till Galileen. Då träffade han Filippos och sa till honom: ”Följ mig.” 44Filippos var från Betsaida, Andreas och Petrus hemstad.

45Filippos fann Natanael och sa till honom: ”Vi har funnit honom som Moses lag och profeterna talar om, Jesus, Son till Josef, från Nasaret.”

46”Nasaret!” sa Natanael. ”Kan något gott komma därifrån?”

”Kom och se själv”, svarade Filippos.

47När Jesus såg Natanael närma sig, sa han: ”Här kommer en sann israelit^[l]. Det finns inget svek i honom.”

48”Hur kan du känna mig?” undrade Natanael.

Jesus svarade: ”Jag såg dig under fikonträdet innan Filippos kallade på dig.”

49Då sa Natanael: ”Rabbi, du är Guds Son, Israels kung!”

50Men Jesus sa till honom: ”Tror du detta för att jag sa att jag såg dig under fikonträdet? Du kommer att få se större ting än så.” 51Han sa vidare: ”Ja, sannerligen^[m] säger jag er: ni ska få se himlen öppen och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.”^[n]