Ezra 8

De som återvände med Esra

1Detta är släktregistret för de överhuvuden för familjerna, som följde med mig från Babylonien under kung Artaxerxes regering:

2Av Pinechas släkt Gershom,

av Itamars släkt Daniel,

av Davids släkt Hattush,

3Shekanjas ättlingar.

Av Paroshs släkt Sakarja med 150 män, upptagna med honom i släktregistret.

4Av Pachat Moabs släkt Eljoenai, Serachjas son, med 200 män.

5Av Sattus släkt Shekanja^[a], Jachasiels son, med 300 män.

6Av Adins släkt Eved, Jonatans son, med 50 män.

7Av Elams släkt Jesaja, Ataljas son, med 70 män.

8Av Sefatjas släkt Sevadja, Mikaels son, med 80 män.

9Av Joavs släkt Obadja, Jechiels son, med 218 män.

10Av Banis^[b] släkt Shelomit, Josifjas son, med 160 män.

11Av Bevajs släkt Sakarja, Bevajs son, med 28 män.

12Av Asgads släkt Jochanan, Hackatans son, med 110 män.

13Av Adonikams släkt de sista^[c], som hette Elifelet, Jeiel och Shemaja, och 60 män med dem.

14Av Bigvajs släkt Utaj, Sackur och med dem 70 män.

Esra anländer till Jerusalem

15Jag samlade dem vid floden som flyter mot Ahava, och där slog vi läger under tre dagar. När jag granskade folket och prästerna fann jag ingen levit där. 16Då skickade jag efter ledarna Elieser, Ariel, Shemaja, Elnatan, Jariv, Elnatan, Natan, Sakarja och Meshullam, och lärarna Jojariv och Elnatan. 17Sedan sände jag dem till Iddo, ledaren för en plats vid namn Kasifja, och redogjorde för dem ordagrant vad de skulle säga till Iddo och hans bröder och tempeltjänarna i Kasifja, för att de skulle sända oss tjänare till vår Guds hus. 18Eftersom vår Gud höll sin goda hand över oss sände de oss en duglig man, en ättling till Machli, som var son till Levi, som var son till Israel: Sherevja, och hans söner och bröder, sammanlagt 18 män. 19Vidare kom Hasavja och med honom Jesaja, av Meraris släkt, med 20 av deras släktingar, 20och till detta 220 tempeltjänare, alla registrerade vid namn, som David och hans furstar hade utsett att assistera leviterna i deras tjänst.

21Jag utlyste en fasta medan vi var kvar vid Ahavafloden. Vi ödmjukade oss inför vår Gud och bad honom om en lyckosam resa för oss och våra barn och alla våra tillhörigheter. 22Jag skämdes för att be kungen om soldater och ryttare som skydd mot fiender längs vägen. Vi hade ju berättat för kungen att vår Gud håller sin skyddande hand över alla som söker honom, men hans vrede riktar sig mot dem som överger honom. 23Därför fastade vi och bad vår Gud om detta, och han hörde vår bön.

24Jag tillsatte tolv av de ledande prästerna, Sherevja, Hashavja och tio av deras bröder. 25Jag vägde upp åt dem silvret och guldet och kärlen som hade skänkts till vår Guds hus av kungen, hans rådgivare och överstar och av alla israeliterna som var där. 26Jag vägde upp och gav dem 22 ton silver, 100 silverkärl till ett värde av 70 kilo silver och tre och ett halvt ton guld, ^[d]2720 guldskålar till ett värde av 1 000 dareiker^[e] samt två vackra kopparföremål, lika dyrbara som guld. 28Jag sa till dem: ”Ni, liksom dessa kärl, är helgade åt Herren. Silvret och guldet är en frivillig gåva till Herren, era fäders Gud. 29Ta väl hand om dem, tills ni kan väga upp dem inför de ledande prästerna och leviterna och Israels äldste, i kamrarna i Herrens hus i Jerusalem.”

30Prästerna och leviterna tog emot det uppvägda silvret och guldet och kärlen för att föra dem till vår Guds hus i Jerusalem.

31Vi bröt upp från lägret vid Ahavafloden den tolfte dagen i första månaden och började resan till Jerusalem. Vår Gud höll sin skyddande hand över oss och räddade oss undan fiender och bakhåll längs vägen, 32och så kom vi till Jerusalem och vilade där i tre dagar.

33Den fjärde dagen vägdes silvret, guldet och kärlen i vår Guds hus och överlämnades till prästen Meremot, Urias son. Med honom var Elasar, Pinechas son, och leviterna Josavad, Jeshuas son, och Noadja Binnujs son. 34Alltsammans räknades och vägdes och samtidigt antecknades summorna. 35De deporterade som hade återvänt från fångenskapen offrade brännoffer till Israels Gud: 12 tjurar för hela Israel, 96 baggar, 77 lamm och som syndoffer 12 bockar, alltsammans som brännoffer åt Herren. 36De överlämnade kungens förordningar till de kungliga satraperna och ståthållarna i provinsen väster om Eufrat, och dessa understödde sedan folket och Guds hus.