2 Kings 5

Den spetälske Naaman blir botad

1Naaman var överbefälhavare för den arameiske kungens här, och kungen där satte stort värde på honom, därför att Herren genom honom räddat Aram från dess fiender. Han var en ansedd stridsman, men han led av spetälska.

2Enheter av araméer hade gått in i Israel och tagit en liten flicka som fånge, och hon fick komma i tjänst hos Naamans hustru. 3En dag sa flickan till sin husmor: ”Jag önskar att min herre kunde besöka profeten i Samaria. Han skulle säkert bota honom från spetälskan.”

4Naaman berättade för sin herre vad den israelitiska flickan hade sagt.

5”Res du dit”, sa kungen till honom. ”Jag ska skriva ett rekommendationsbrev till kungen i Israel.”

Naaman gav sig iväg med tio talenter silver, sextusen siklar guld^[a] och dessutom tio uppsättningar kläder. 6I brevet han tog till Israels kung stod det: ”Tillsammans med det här brevet sänder jag min tjänare Naaman till dig, för att du ska bota honom från hans spetälska!”

7När kungen i Israel läste brevet, rev han sönder sina kläder och sa: ”Är jag Gud som kan döda och ge liv igen? Han skickar hit en spetälsk och vill att jag ska göra honom frisk! Är jag då kanske Gud, som kan ge och ta liv? Nej, ni ser väl att han bara söker sak med mig.”

8Men när gudsmannen Elisha fick höra att Israels kung hade rivit sönder sina kläder, skickade han ett meddelande till honom: ”Varför har du rivit sönder dina kläder? Sänd mannen till mig, så ska han inse att det finns en profet i Israel!”

9Naaman kom med sina hästar och vagnar och stannade utanför Elishas hus. 10Elisha skickade bud till honom att han skulle gå och bada i floden Jordan sju gånger. Då skulle hans hud bli frisk igen och han själv bli ren. 11Men Naaman blev arg och for sin väg.

”Jag tycker att han åtminstone borde ha kommit ut själv och ställt sig där och åkallat Herrens, sin Guds namn”, sa han. ”Jag hade väntat mig att han skulle stryka med sin hand över det sjuka stället och botat spetälskan. 12Är inte floderna Amana och Parpar i Damaskus bättre än alla vattendrag i Israel? Om det är floder jag behöver, kan jag bada hemma och bli ren.” Sedan for han ilsken därifrån.

13Men hans tjänare gick till honom och sa: ”Min fader, om profeten hade bett dig att göra något svårt, skulle du ha gjort det, eller hur? Därför borde du också lyda honom nu när han säger att du ska göra något så enkelt som att gå och bada för att bli frisk.”

14Naaman for då ner till floden Jordan och doppade sig där sju gånger, precis som gudsmannen hade sagt åt honom. Hans hud blev helt återställd, som på ett litet barn, och han blev ren. 15Då for han och hela hans sällskap tillbaka till gudsmannen. När han stod där framför honom, sa han: ”Nu förstår jag att det inte finns någon Gud i hela världen, förutom i Israel! Ta nu emot de gåvor som jag, din tjänare, har med mig.”

16”Så sant Herren lever, han som jag tjänar, jag kan inte ta emot någonting”, svarade Elisha. Naaman försökte övertala Elisha, men han vägrade att ta emot någonting. 17”Låt mig, din tjänare, då få med mig hem så mycket jord som ett par mulåsnor kan bära”, sa Naaman. ”För från och med nu ska jag, din tjänare, inte offra brännoffer eller slaktoffer till någon annan gud än Herren. 18Men kan Herren förlåta mig en sak? När min herre går till guden Rimmons tempel för att tillbe och lutar sig mot min arm, kan Herren då förlåta mig om jag också böjer mig där i Rimmons tempel? Må Herren förlåta mig det!”

19”Gå i frid”, svarade Elisha. Och så for Naaman därifrån och hann ett stycke på väg.

Elishas tjänare skaffar sig förmåner

20Men gudsmannen Elishas tjänare Gechasi sa för sig själv: ”Min herre lät denne aramé Naaman komma härifrån för lätt, utan att ta emot de erbjudna gåvorna. Så sant Herren lever, jag ska springa efter Naaman och försöka få något av honom.”

21Gechasi skyndade sig alltså efter Naaman, och när denne fick se honom, steg han ur vagnen och gick fram till honom. ”Jag hoppas att allt står väl till”, sa han. 22”Ja, allt är väl, men min herre har skickat mig hit för att säga att två unga profeter från Efraims bergsbygd just har kommit till honom, och han ber dig ge dem en talent silver och var sin uppsättning kläder”, svarade Gechasi.

23”Ta två talenter”, sa Naaman och trugade dem på honom. Han knöt in två talenter silver i två påsar och gav honom också högtidskläderna. Två av hans tjänare fick följa med och bära dem åt Gechasi. 24Men när de kom fram till berget, tog Gechasi påsarna från tjänarna, gömde dem i huset och sände iväg tjänarna.

25När han kom in till Elisha och ställde sig framför sin herre, frågade denne: ”Var har du varit, Gechasi?” ”Jag, din tjänare, har inte varit någonstans”, svarade han.

26”Förstår du inte att jag var där i min ande, när en man steg ur sin vagn för att möta dig?” sa Elisha. ”Är det här den rätta tiden att ta emot pengar, kläder, olivplanteringar, vingårdar, oxar och tjänare? 27Naamans spetälska ska nu komma över dig och dina barn och barnbarn för alltid.”

Och Gechasi lämnade rummet spetälsk och vit som snö.