1Som Guds medarbetare uppmanar vi er också att inte ta emot Guds nåd förgäves. 2Gud säger ju:
”Jag bönhör dig i nådens tid
och hjälper dig på räddningens dag.”[a]
Se, nu är nådens tid, nu är räddningens dag.
Paulus prövningar
3Vi vill inte vara till anstöt för någon. Ingen ska kunna klaga på vår tjänst. 4Vi vill i allting visa att vi är Guds tjänare, med stor uthållighet i lidanden, svårigheter och nöd, 5under misshandel, i fängelse och upplopp, i arbete och slit, vaka och svält, 6i renhet, kunskap, tålamod och godhet, med den heliga Anden och uppriktig kärlek, 7det sanna budskapet och Guds kraft, med rättfärdighetens vapen, både i anfall och i försvar, 8i ära och vanära, med både dåligt och gott rykte. Vi kallas för villolärare men talar sanning. 9Vi är misskända men ändå erkända, nära döden men lever fortfarande, slagna men inte ihjälslagna, 10sorgsna men ändå alltid glada, fattiga men gör många rika, äger inget men har ändå allt.
11Vi har talat helt öppet till er, korinthier, för ni har en stor plats i vårt hjärta. 12Ni har det inte trångt hos oss, men hos er är det trångt. 13Kan ni inte försöka vara som vi? Nu talar jag till er som mina barn, ge plats i era hjärtan ni också.
Varning för att kompromissa med synden
14Gör er inte till ett med dem som inte tror. Vad har rättfärdighet med laglöshet att göra? Vad har ljus och mörker gemensamt? 15Kan Kristus och Beliar[b] dra åt samma håll? Kan en troende och en som inte tror dela något med varandra? 16Vad har Guds tempel med avgudar att göra? Vi är tempel åt den levande Guden, för Gud har sagt:
”Jag ska bo och vandra ibland dem.
Jag ska vara deras Gud,
och de ska vara mitt folk.”[c]
17Därför säger Herren:
”Lämna dem och skilj er från dem.
Rör inte det som är orent!
Då ska jag ta emot er[d]
18och vara er far,
och ni ska vara mina söner och döttrar,
säger Herren, den Allsmäktige.”[e]