Paulus och de falska apostlarna
1Jag hoppas ni står ut med lite dårskap från mig en stund till. Ja, det gör ni säkert!
2Med gudomlig svartsjuka vakar jag nu svartsjukt över er. Jag har trolovat er med en enda man, Kristus, så att jag kan överlämna er som en ren jungfru åt honom. 3Men jag är rädd för att ni ska bli vilseledda i era sinnen och lockas till att överge den uppriktiga renheten mot Kristus, precis som Eva blev lurad av ormens övertalningsförmåga. [a]4Om någon kommer och förkunnar en annan Jesus än den vi förkunnade för er, eller om ni får en annan ande än den ni en gång fick, eller ett annat ”evangelium” än det ni tog emot, så är ni genast med på noterna. 5Men jag anser mig inte på något sätt underlägsen dessa väldiga apostlar. 6Jag kanske inte är lika vältalig, men jag känner väl till det jag talar om. Det har vi redan bevisat för er på många olika sätt.
7Var det en synd jag begick i och med att jag ödmjukade mig för att ni skulle upphöjas och förkunnade Guds evangelium för er utan ersättning? 8Jag plundrade andra församlingar och lät dem underhålla mig, för att jag skulle kunna tjäna er. 9När jag var hos er och inte hade något att leva av, var jag ändå ingen börda för någon. Istället kom några troende män från Makedonien och gav mig det jag behövde. Jag har i allting aktat mig för att bli någon börda för er, och kommer alltid att göra det. 10Så sant som Kristus sanning är i mig: den stoltheten ska ingen i provinsen Achaia få ta ifrån mig. 11Varför? Är det för att jag inte älskar er? Det vet Gud att jag gör. 12Jag vill fortsätta att göra så, för att inte dessa som vill skryta över att de är lika duktiga som vi ska kunna göra det. 13De är nämligen falska apostlar, bedrägliga arbetare, som framträder som Kristus apostlar. 14Men det är inget att förvåna sig över. Satan själv förklär sig ju till en ljusets ängel. 15Därför är det inte konstigt om hans tjänare också låtsas vara rättfärdighetens tjänare. Men de ska få det slut som deras handlingar förtjänar.
Paulus prövningar som apostel
16Jag ber er än en gång att ingen ska ta mig för en dåre. Men om ni gör det, så lyssna ändå på denna dåre, så att jag får skryta lite, även jag. 17Vad jag nu säger är verkligen inget som Herren skulle vilja. Nej, det är rena dårskapen att skryta. 18Men när nu så många skryter på mänskligt vis, så måste också jag göra det. 19För trots att ni anser er vara så kloka, står ni ändå gärna ut med dårar. 20Ni accepterar att de gör er till slavar, att de äter er ur husen, att de tar makten över er, att de trycker ner er, förnedrar er och slår er i ansiktet. 21Jag skäms över att behöva medge att vi inte har varit kraftfulla nog till sådant!
Men vad någon annan vågar skryta med – nu talar jag som en dåre – det vågar också jag. 22De är hebréer, men det är jag med. De hör till Israels folk, men det gör jag med. De är ättlingar till Abraham, men det är jag med. 23De tjänar Kristus – och nu talar jag som en dåre – men det gör jag ännu mer. Jag har arbetat hårdare än andra, suttit i fängelse oftare än andra, blivit slagen, jag vet inte hur många gånger, och har ofta varit nära att dö. 24Fem gånger har jag fått trettionio piskrapp av judarna. [b]25Tre gånger har jag blivit slagen med spö. En gång har jag stenats. Tre gånger har jag lidit skeppsbrott. Ett helt dygn har jag drivit omkring på öppna havet. 26Jag har ofta varit ute på resor, där jag har blivit utsatt för faror på floder, för faror från rövare, från mitt eget folk och från andra folk, blivit utsatt för faror i städer, i öknar, på havet och bland falska trossyskon. [c]27Jag har arbetat och slitit och ofta vakat hela nätter. Jag har varit hungrig och törstig och har ofta fått svälta. Jag har frusit och saknat kläder.
28Ovanpå allt detta har jag varje dag haft bekymmer för hur det ska gå för alla församlingar. 29Är någon svag utan att jag blir svag? Och om någon kommer på fall, plågas ju jag som av eld.
30Om jag nu måste skryta, vill jag skryta över min egen svaghet. 31Herren Jesus Gud och Fader, han som är välsignad i evighet, vet att jag inte ljuger. 32I Damaskus lät kung Aretas landshövding sätta ut vakter vid stadsportarna för att arrestera mig. 33Men jag firades ner i en korg från en öppning i stadsmuren, så att jag räddades undan honom.